Navigera till sidans huvudinnehåll

Vaccination mot bältros

Epidemiologi

Bältros orsakas av samma virus som vattkoppor. Efter vattkoppsinfektion i barndomen ligger virus vilande i kroppen resten av livet och när immunförsvaret försvagas på grund av ålder eller sjukdom kan viruset aktiveras igen och ge upphov till bältros. Nästan en tredjedel av befolkningen drabbas någon gång under livet av bältros och i Sverige insjuknar cirka 30 000 personer årligen. Risken för bältros och för efterföljande komplikationer ökar med stigande ålder. Över 60 års ålder är risken för postherpetisk neuralgi 10-15 %.

Indikation och skyddseffekt

Den främsta anledningen till att ge vaccin mot bältros är att minska risken för postherpetisk neuralgi. Detta smärttillstånd är förknippat med stort lidande då vanliga värkmediciner har mycket begränsad effekt. Det finns två godkända vaccin, Zostavax som är ett levande försvagat vaccin och Shingrix som är ett nyare rekombinantvaccin.

För Zostavax visar studier att vaccinet minskade incidensen av bältros med 50 procent och PHN med 67 procent. Skyddseffekten var bättre hos de mellan 60 och 69 år än för dem över 70 år vid vaccinationen. Långtidsuppföljning har visat att skyddseffekten är mycket begränsad 8 år efter vaccination.

För Shingrix visar studier att vaccinet minskade incidensen av bältros med över 90 procent i alla åldersgrupper. Skyddets varaktighet är för närvarande inte fastställt, men uppföljningsstudier tyder på ett mer långvarigt immunologiskt svar än för det levande vaccinet.

För närvarande rekommenderas endast vaccination efter individuell bedömning och beaktande av:

  • den ökade risken för bältros och PHN med ökande ålder och bör därför främst övervägas för personer över 65 år
  • individuella riskfaktorer utöver ålder för att utveckla bältros och PHN. Ett antal grupper med nedsatt immunförsvar har en ökad risk för bältros och vaccination kan då övervägas. Shingrix rekommenderas aktivt för vissa individer med grav immunosuppression och ges då via deras respektive specialistklinik. Även vid lägre grad av immunosupression kan Shingrix övervägas men här kan då möjligen Zostavax utgöra ett alternativ om den ekonomiska kostnaden för Shingrix utgör ett hinder.

Vaccinen mot bältros är godkända att ges till personer som är över 50 år som skydd mot både bältros och PHN. Shingrix är även godkänt för vaccination av personer från 18 år med ökad risk för bältros. Shingrix är inte upphandlat, är avsevärt dyrare än Zostavax och kan ännu inte förskrivas på recept.

På grund av den höga kostnaden för Shingrix har NT-rådet beställt en hälsoekonomisk utvärdering av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV), som ännu inte är utförd. I väntan på denna avråder NT-rådet regionerna från att bekosta eller subventionera Shingrix. Undantagsvis, efter individuell bedömning, kan dock Shingrix ges till immunsupprimerade patienter via sjukhusanknuten verksamhet. NT-rådets avrådan omfattar inte användning av Shingrix som bekostas av patienten själv.

Kontraindikationer

Vaccinerna ska inte ges till personer som har säkerställd överkänslighet mot någon beståndsdel i vaccinet. Zostavax är dessutom ett levande vaccin och är därför kontraindicerat till kraftigt immunosupprimerade individer, så som patienter med akuta och kroniska leukemier, lymfom, övriga tillstånd som påverkar benmärgen eller lymfsystemet, immunosuppression p.g.a. hiv, cellulära immunbrister eller immunosuppressiv terapi, inklusive höga doser kortikosteroider.

Genomgången bältros innebär ingen kontraindikation för vaccination, men en patient som nyligen haft bältros har sannolikt fått en naturlig boostring av sitt immunförsvar och man kan därför överväga att vänta något år innan vaccin ges.

Genomförande

Zostavax kan förskrivas på recept och rekvireras på samma sätt som andra vaccin men ingår inte i högkostnadsskyddet.

Shingrix går ännu inte att förskriva på recept och ingår inte i högkostnadsskyddet. I dagsläget ges därför Shingrix främst på privata vaccinationsmottagningar och till gravt immunosupprimerade individer på vissa specialistkliniker. Vaccinet kan dock sannolikt inom kort rekvireras till vårdcentraler som önskar kunna erbjuda detta till sina patienter.

Biverkningar

Smärta och svullnad på injektionsstället är vanligt. Zostavax kan i sällsynta fall ge vattkopps- eller bältrosliknande utslag. Muskelvärk, huvudvärk och magtarmsymtom är andra mycket vanliga biverkningar.

Behov av revaccination

I nuläget ges Zostavax som en engångsdos. Hur länge skyddseffekten varar och behovet av eventuell påfyllnadsdos är okänt.

Shingrix ges i två doser med två månaders mellanrum. Behovet av eventuell påfyllnadsdos är okänt.

Sidinformation

Innehållsansvarig

Karin Karlsson

Gäller från

2022-08-16

Version

1.0

Handlingstyp

Vårdriktlinje

Handlingsslag

STYRANDE DOKUMENT

Godkänd av

Karin Karlsson

Dokument-ID

232386

Källa

Evolution