Barn och ungdomar som utsatts för trauma eller lever i en utsatt situation

Vad karaktäriserar målgruppen

Barn och ungdomar som lever i riskmiljöer som kan leda till omsorgssvikt och/eller har blivit utsatta för trauma. Även barn och ungdomar som drabbats av olyckor/katastrofer ingår i gruppen.

Ett barn eller ungdom som utsatts för ett trauma löper större risk än andra att drabbas av nya trauman. Risken för psykisk ohälsa ökar ju flera svåra livshändelser barnet eller ungdomen utsätts för.

Vårdnivå och remiss

Barn och ungdomar som har upplevt trauma eller annan utsatthet och uppvisar psykisk ohälsa kan vara i behov av olika insatser på olika nivåer. Detta beroende på symtomens svårighetsgrad men också utifrån barnets/ungdomens ålder, familjens situation och tidigare erfarenheter.

I samband med trauma uppvisar de flesta personer tecken på akut stress som koncentrationssvårigheter, ökad ångest och oro, ökad irritation, sömnsvårigheter, upprepande av traumat i tankar och drömmar samt undvikande av situationer som påminner om traumat.

Det kan förväntas att majoriteten av barn och ungdomar som har upplevt trauma eller annan utsatthet vid någon tidpunkt visar symtom på lindrig psykisk ohälsa som oro, irritation, uppmärksamhetssvårigheter eller ledsenhet. Alla barn och ungdomar som är med om ett trauma utvecklar däremot inte allvarliga eller bestående symtom.

Barn och ungdomar kan visa god motståndskraft och faktorer som utvecklingsnivå och inlärd eller medfödd styrka i kombination med yttre stöd från t.ex. förskola, skola eller barnhälsovård verkar skyddande för barnet/ungdomen.

Det är endast en minoritet av barn/ungdomar som upplevt trauma som på sikt utvecklar symtom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), se DSM-V.

Förstahandsvalet för åtgärder till barn och ungdomar som upplevt trauma eller annan utsatthet oavsett symtom är insatser så nära barnet/ungdomen som möjligt. Initiativet till dessa insatser tas av de som träffar barnet/ungdomen i vardagen. Det innebär att insatserna sker direkt i mötet med barnet/ungdomen i de stödjande vardagsmiljöer som omger barnet/ungdomen, nivå 1 (se tabell 1). För förslag på vad dessa insatser kan innebära se rubriken behandling och åtgärd.

Insatser och åtgärder som sker i barnets/ungdomens vardagsmiljöer, nivå 1, är en förutsättning för att lyckas med insatser på nivå 2.

Övergående kriser med normalt förlopp, stress med påverkad funktionsnivå och lindrig anpassningsstörning omhändertas på primär nivå (0-6 år barnhälsovården, 6-17 år barn- och ungdomshälsan och 13-17 år ungdomsmottagningen) Utöver detta kan stöd ges på alla vårdnivåer och i alla verksamheter i regionens och kommunernas verksamheter som möter barn och ungdomar. 

Kvarstående allvarliga/patologiska kris- eller stressreaktioner med problematiskt förlopp och allvarlig anpassningsstörning, konstaterad eller misstänkt PTSD omhändertas på barn- och ungdomspsykiatrin.

Diagnostik och utredning

Tidig upptäckt

Barnkonventionen:

Artikel 6 - Rätt till liv och överlevnad, Artikel 12 - Åsiktsfrihet och rätten att bli hörd, Artikel 22 - Flyktingbarn, Artiklarna 32-38 - För barns skydd.

I alla verksamheter ska det finnas rutiner och handlingsplaner för vad som ska göras om det finns misstanke om att ett barn/ungdom far illa eller riskerar att fara illa.

”Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till socialtjänsten. Anställda i verksamhet som berör barn och unga är skyldiga att anmäla…” (SoL 14:1)

Se länk under relaterat.

Observera att anmälan rörande misstanke om övergrepp mot barn och ungdomar inom familjen görs utan att underrätta vårdnadshavare. Socialtjänsten gör en akut skyddsbedömning och tar ställning till om utredning ska inledas. De tar också ställning till polisanmälan och därefter sker enligt rutin samråd med andra myndigheter på barnahus.

Utredning

För barn och ungdomar som utsatts för en traumatisk livshändelse som det naturliga nätverket inte kan hantera, är all samverkan mellan barnet/ungdomen, dess anhöriga och alla lämpliga stödfunktioner viktig att säkerställa. Det åligger alla berörda verksamheter att medverka till att utredningar görs och rätt insatser påbörjas.

Socialtjänsten använder relevanta utrednings- och uppföljningsmodeller i tillägg till den kliniska bedömningen.

Under pågående utredning kan socialtjänsten enl. 14 kap 1 § SoL begära in befintliga dokument från andra myndigheter och vårdinstanser genom till exempel konsultationsdokument som BBIC (barns behov i centrum)         

Barnahus

Barnahus är en samverkan mellan polis, åklagare, hälso- och sjukvård samt socialtjänsten i länets 13 kommuner. Till barnahus kommer barn och ungdomar upp till 18 år som misstänks vara utsatta för våldsbrott eller sexualbrott. Till barnahus kommer också barn och ungdomar under 15 år som misstänks vara förövare av sexualbrott.

På barnahus samarbetar polis, åklagare, socialtjänst, barnläkare och psykolog för att rättsprocessen ska bli så trygg som möjligt för barnet. Alla de professionella som är involverade kommer till barnahus för att möta barnet, istället för att barnet ska slussas runt mellan de olika myndigheterna. Barnets bästa ska vara i fokus under hela utredningsprocessen. På barnahus arbetar samordnare som har i uppgift att leda samverkan, ge rådgivning och vägledning till länets socialtjänster. Barnahus ska verka för att länets kommuner arbetar likartat kring barn som utsatts för våld och övergrepp, samt unga förövare.

Barnahus är en av flera aktörer i länet som har i uppdrag att arbeta med utvecklingsfrågor och sprida kunskap om våld och övergrepp mot barn och unga.

Diagnostik
Bedömning, utredning och diagnostik

Medicinsk-, psykologisk/psykiatrisk bedömning kan beroende av symtom, skador och behov göras av vårdcentraler, barn- och ungdomspsykiatrin, barn- och ungdomsmedicin, barn- och ungdomshälsan, barnhälsovården, kvinnokliniken och ungdomsmottagningen.

Prevention

Barnkonventionen:

Artikel 3 - Barnets bästa, Artikel 18 - Uppfostran och utveckling, Artikel 19 - Skydd mot övergrepp, Artikel 31 – Vila och fritid

Samhällets förebyggande insatser är viktiga för att det inte ska uppstå en situation i familjen där barn/ungdomar far illa. Dessa verksamheter kan tidigt upptäcka risksituationer.

Skyddsfaktorer

Skyddsfaktorer kan neutralisera eller dämpa risker, särskilt när risken är hög.

Skyddsfaktorer hos barnet/ungdomen är exempelvis: förmågan att förstå och komma överens med andra, förmåga att lösa problem, humor, tålighet, uthållighet, förmåga att kontrollera impulser och känslor, initiativförmåga, psykisk energi, nyfikenhet, framgång i skolan, intelligens.

Skyddsfaktorer i familj och närmiljö är bland andra: få separationer från vårdare, en bra relation mellan förälder och barn/ungdom, god anknytning, omvårdnad och tillsyn, god hälsa hos förälder, att barnet/ungdomen är omtyckt av vuxna, utbildning, yttre stöd från grannar och lärare, möjlighet till fritidsintressen.

Riskfaktorer

Riskfaktorer är sociala, psykologiska, medicinska eller biologiska faktorer som kan leda till problem för hälsa, utveckling, anpassning och beteende, t.ex. missbruk, våld, psykisk ohälsa, fattigdom. Det är oftast mängden riskfaktorer snarare än någon speciell enskild faktor som ökar risken för olika problem.

Prevention 0-6 år

Aktörer är familjecentraler, kvinnohälsovård (KHV), barnhälsovård (BHV), förskola, folktandvård, socialtjänsten.

Prevention 6-10 år

Aktörer är skolan, fritidshemmen, barn- och ungdomshälsan, folktandvården, socialtjänsten.

Prevention 10-17 år

Aktörer är skolan, fritidshemmen, ungdomsmottagningar, barn- och ungdomshälsan, fritidsgårdar, folktandvården, socialtjänsten.

Se länk under relaterat.

Behandling

Behandling, åtgärder och insatser

Barnkonventionen:

Artikel 23 - Funktionshinder, Artikel 24 - Hälsa och sjukvård

Artikel 27 - Levnadsstandard, Artikel 28 - Utbildning, Artikel 39 - Rehabilitering

Efter bedömning, utredning och eventuell diagnos vidtar insatserna inom berörda verksamheter, i samarbete med barnets/ungdomens nätverk och andra berörda aktörer:

Hälso- och sjukvården

Behandling på primär nivå utförs av barnhälsovården för åldersgruppen 0-6 år och av barn- och ungdomshälsan för åldersgruppen 6-17 år.

Behandling på specialistnivå utförs av barn- och ungdomspsykiatrin, barn- och ungdomshabiliteringen, barn- och ungdomsmedicinska kliniken samt specialisttandvården.

Socialtjänsten

Erbjuder frivilliga insatser enligt SoL eller i vissa fall tvångsvård enlig lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga(LVU), till exempel:

• behandling eller stödinsatser i öppenvård
• placering i familjehem eller på hem för vård och boende (HVB)

Skolan

Kan upprätta åtgärdsprogram som kan innehålla olika former av psykosocialt stöd beroende på ålder och mognad, t.ex.

• riktat individuellt stöd gällande strukturen på skoldagen
• olika former av samtalsstöd på individ- och gruppnivå

Ungdomsmottagning

Erbjuder tidiga insatser i form av samtalsstöd på ungdomens egna initiativ. Arbetet utgår från en helhetssyn kring ungdomen med ett specifikt uppdrag riktat mot sexuell hälsa.

Samverkansformer

Samverkan kräver kunskap om och förtroende för varandras verksamheter och vad som kan förväntas utifrån de uppdrag som gäller för respektive verksamhet. Genom samverkan ska barns/ungdomens behov tillgodoses på ett effektivt sätt i närhet till familjens miljö, och med rimlig omfattning i relation till problemens art. Det ska finnas en tydlighet i vad som ska göras och av vem.

I ett tidigt skede är det viktigt att de verksamheter som arbetar med barnet/ungdomen samverkar för att få en helhetsbild av barnets/ungdomens situation. Den verksamhet som upptäcker behov av samverkan har ansvar för att sammankalla till ett samverkansmöte. Planen utgår från barnet/ungdomens behov av stöd, vård och behandling. Planen upprättas med barnet/ungdomen och vårdnadshavarnas samtycke och delaktighet. Hälso- och sjukvården, skola, förskola och socialtjänst har en skyldighet att tillsammans upprätta en samordnad individuell plan (SIP), se länk under relaterat om den enskilde, kommunen eller hälso-och sjukvården bedömer att samordning behövs för att den enskildes behov ska tillgodoses.

Uppföljning

Uppföljning och utvärdering av behandling, insatser och åtgärder sker inom respektive verksamhet. Vid uppföljning ska fokus vara på barnets beteende och funktion samt barnets och vårdnadshavares upplevelser av åtgärderna. Vid samtidiga insatser från flera verksamheter finns lagstadgad skyldighet att följa upp insatser enligt Samordnad Individuell Plan (SIP).jänsten. Anställda i verksamheten som berör verksamhet som berör barn och unga är skyldiga att anmäla..." (SoL 14:1)

Anmälningsplikt

I alla verksamheter bör det finnas rutiner och handlingsplaner för vad som ska göras om det finns misstanke om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa.

”Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till socialtjänsten. Anställda i verksamheten som berör verksamhet som berör barn och unga är skyldiga att anmäla..." (SoL 14:1)

Barnrättsperspektivet

Se dokumentet barnrättsperspektivet.

Kvalitetsindikatorer

Enkäter som efterfrågar kännedom, användande och användbarhet av FAKTA-dokument skickas en gång årligen.

FAKTA-dokumentet revideras vartannat år av FAKTA-gruppen. Nämnda myndigheter och verksamheter i de olika kommunernas kvalitetssäkras enligt gällande lagstiftning och styrdokument.