Lösningsfokus - resurser, problem, mål


Resurser

För att uppnå något eller förändra något hos oss själva behöver vi ha redskap. Dessa redskap är de förmågor och den kompetens som vi besitter, de strategier och aktiviteter som vi har för att hantera situationer i livet och för att skapa ”livskvalitet”. Man kan säga att resurser är förändringens byggstenar.

Människor vi möter har ofta god kännedom om sina brister, sina svårigheter och tillkortakommanden men dålig kännedom om sina goda sidor. Vi vill undvika att fastna i förklaringar och begränsningar och istället sätta fokus på styrkor, resurser och individens egna idéer till lösningar.

Det lösningsfokuserade arbetssättet bygger på en djup respekt för människors unika möjlighet till förändring och utveckling. Det har sina rötter i lösningsfokuserad korttidsterapi som har utarbetats av Steve de Shazer och Insoo Kim Berg med flera, vid Brief Family Therapy Center i Milwaukee, USA. Arbetssättet har efter hand utvecklats och används idag inom såväl offentliga som privata organisationer.

Ett lösningsfokuserat samtal kan leda till ett alternativt sätt att se på verkligheten och att upptäcka lösningar som inte tidigare övervägts. Genom att lyfta fram det människor gör som redan fungerar, tydliggör man att människor har kompetens, resurser och kan påverka sin situation. Man tenderar att lägga märke till det man letar efter, letar man lösningar blir det fokus på det.

Det är patientens egna resurser och lösningar som är den främsta källan till förändring, inte vår expertis. Människor själva är de främsta experterna på sina egna liv.

Att beskriva problemet

I den här fasen ges patienten möjlighet att beskriva sina problem. Vi frågar: Vad är det som gör att du kommer just nu? Hur kan vi vara till hjälp?

Patienten svarar vanligtvis genom att beskriva problem av något slag och vi lyssnar och tar emot men fördjupar oss inte speciellt i frågor om hur problemet kom till. Vi lyssnar med respekt och funderar över möjliga vägar att leda in samtalet på nästa fas i samtalet då vi kan börja tala om mål och lösningar.

Ett sätt att formulera detta är att fråga efter hur det kommer att se ut när problemet de har med sig till oss är löst.

Mål och målformulering

Att ha ett mål att arbeta mot är viktigt. Målet är något som kommer att vara närvarande när problemet är frånvarande.

Mål som beskrivs i närvarande ordalag, vad patienten kommer att göra i stället för ”problemet”, underlättar processen. Mål bör vara:

  • Angeläget
  • Litet hellre än stort
  • Konkret, specifikt och ta sig uttryck i handling
  • Närvaro snarare än frånvaro av något
  • En början snarare än ett slut
  • Realistiskt och möjligt att uppnå

Använd öppna frågor, undersökande frågor och frågor av hypotetisk karaktär som hjälper till att få fram beskrivningar över vad som kommer att vara annorlunda i deras liv när problemen är lösta och de har uppnått den förändring de önskar.

Att hjälpa patienten att upptäcka vad han/hon redan gör som är tecken på att delar av målet redan finns, ge hopp och tilltro till att förändring är möjlig och till och med redan på gång.

Fråga ”Hur” istället för ”Varför”. Ställer man ”varför”-frågor utgår man från att någon har gjort ett misstag. Personen intar då ofta i försvarsställning.

Fundera över skillnaden i följande två frågor:

  • Varför är du sen varje morgon?
  • Hur kommer det sig att du är sen varje morgon?

Referens

  • Szabó Peter och Meier Danile Coching plain and simple – solution-focused Brief Coaching Essentials W. W. Norton och Company, New York, 2008
  • Kim Berg Insoo och Szabó Peter Brief coaching for lasting solutions W. W. Norton och Company, New York, 2005
  • Jackson Paul Z och McKergow Mark Lösningsfokuserat ledarskap – gör coaching och förändring enkel, Måhlberg och Sjöblom, Täby, 2007

Forssell Gustav, Sehlberg Jeannette, Näslund Lena Sjukskrivning som hjälper. Erfarenheter av koordinatorsstöd och eget ansvarstagande, Ödeshög 2011