Om biobank
En biobank är en samling prov – blodprov, cellprov eller andra vävnadsprov – som tas i vården och sparas längre tid än två månader.
Biobankslagen reglerar hur prov från människa får sparas och användas. Lagen är till för att skydda provgivarens integritet vid insamling, förvaring och användning av dessa prov. Lagen ska samtidigt verka för att tillgodose att den medicinska forskningen får tillgång till provmaterial för utveckling av vården. Tillsynsmyndighet för biobankslagen är Inspektionen för Vård och Omsorg, IVO.
Biobankslagen omfattar prov som tagits inom hälso- och sjukvården och som kan härledas till en viss person. Lagen reglerar användningen av dessa sparade prov med individens samtycke.
Biobanksinformation till patienter
Alla prov berörs inte av biobankslagen. Undantagna är rutinprov som tas i vårdsyfte och som inte sparas längre än två månader efter avslutad analys. Patienter/provgivare ska få information om biobankslagen och därefter tillfrågas om samtycke till att prov sparas och för vilka ändamål de får användas. Informationsmaterial till patienter finns på Biobank Sveriges hemsida.
Biobanksinformation till allmänheten, Biobank Sverige
Kontakt
Mer information
Varför är det bra att biobanka sitt prov?
Nedan följer exempel på varför det är bra att spara prov:
- Prov som sparas hjälper forskningen att förbättra sjukvården.
- För uppföljning av framtida vård och behandling. En säkrare diagnos kan ställas genom att nya prov jämförs med sparade prov eller prov kan i ett senare skede behöva skickas till specialist för bedömning.
- För framtida generationers diagnos, vård och behandling, vid t ex ärftliga sjukdomar.
- Med prov från många kan sjukdomar kartläggas och förebyggas.
- För att löpande utveckla bättre och säkrare analyser inom vården.
- För utbildning av personal inom vården.
- För medicinsk forskning som kan resultera i bättre möjligheter att förebygga och behandla sjukdomar.
Den som ordinerar prov eller tar ett prov är ansvarig för att information ges och samtyckesbeslut inhämtas. Verksamhetschef på behandlande enhet ansvarar för att rutiner finns för samtyckeshantering.
Beslutsoförmögna
Med beslutsoförmögna patienter/provgivare avses patienter som av fysiska eller psykiska skäl inte kan tillgodogöra sig information eller på annat sätt medverka till samtycke.
Som beslutsoförmögen definieras inte patient som är tveksam till att spara sitt prov. I dessa fall rekommenderas patienten att spara provet tills ställningstagande kunnat ske, eventuellt med begränsning av användningsområden. För mer information se vidare här.
Instruktion - beslutsoförmögna
Nej-talong
Patienter/provgivare ska få information om biobankslagen och därefter tillfrågas om samtycke till att prov sparas och för vilka ändamål de får användas. Nej-talonger på svenska och andra språk, samt nej-talonger för barn och vuxna som avser PKU-prov finns här att laddas ner.
Nej-talonger, Biobank Sverige
När ska nej-talong användas?
Nej-talongen används enbart om patient/provgivare inte samtycker till att prov sparas, eller om vederbörande vill begränsa eller återta samtycke.
Om patient/provgivare är tveksam till att prov sparas
Är patient/provgivare osäker och vill tänka över sitt beslut bör vederbörande samtycka till att prov tills vidare sparas. Genom att skicka in nej-talong, kan ett samtycke när som revideras. Nej-talongen kan delas ut till patient/provgivare i samband med provtagning.
Vart ska nej-talongen skickas?
Nej-talongen kan skickas in tillsammans med prov men även separat vid senare tillfälle. Nej-talongen skickas till regionens biobankssamordnare:
Jeanette Karlsmo
Patologilaboratoriet
Länssjukhuset Ryhov
551 85 Jönköping.
Kontakt
Jeanette Karlsmo
Biobankssamordnare
010 - 242 59 33
jeanette.karlsmo@rjl.se