Målbrottsstörning - Logopediska riktlinjer

Vårdnivå, remisser och samverkan

Remiss skickas till en öron- näs- halsspecialist, som först inspekterar stämbanden och vid behov skickar remiss till logoped.

Bakgrund

Målbrottsstörning är en ovanlig röststörning som framförallt förekommer hos pojkar/män. I sällsynta fall, då flickor eller kvinnor drabbas kallas det för Juvenile Resonance Disorder, men detta är ovanligt eftersom dessa redan har ett högt röstläge. Prevalensen för målbrottsstörning är 1 på 900 000 invånare.

Röststörningen kan vara av hormonell-, funktionell- eller psykologisk art. Störningen beror på att rösten inte är anpassad till de nya anatomiska förutsättningarna som finns efter tillväxt av struphuvud och stämband, det vill säga orsakat av hur patienten använder sin röst eller inte hittar sin röst. Vanliga röstsymptom är dysfoni, vokal instabilitet med registerbrott, låg intensitet, läckage, ljust röstläge, skrapig, falsettröst och en ansträngd röst. Patienten har svårt att höras i buller och upplever heshet. Vid hosta, skratt, harkling eller skrik kan ett lågt röstläge eller registerbrott neråt förekomma.

Kriterier för remiss till logoped

• Förlängt och/eller ofullständigt målbrott.
• Påverkan på aktivitet och delaktighet.
• Frekventa registerbrott (rösten "tuppar" sig).
• Rösttrötthet.

Utredning

Logopeden gör en akustisk och auditiv bedömning av rösten. Tillsammans med öronläkarens larynxstatus utgör resultatet en grund för beslut om röstbehandling.

Indikationer för behandlingsåtgärder

• Förlängt och/ eller ofullständigt målbrott
• Påverkan på aktivitet och delaktighet
• Frekventa registerbrott (rösten "tuppar" sig)
• Rösttrötthet

Behandlingsåtgärder

I röstbehandlingen arbetar logopeden och patienten tillsammans med att hitta en lämplig tonhöjd. Behandlingen syftar till att få patienten medveten om hur den egna rösten låter och kontrastera det mot hur en lägre målröst kan låta. Manipulation av struphuvudet kan användas genom att sköldbrosket hålls ner så struphuvudets förmåga att höjas begränsas.

Struphuvudsänkande övningar anses vara effektivt för att stabilisera fonationen i normalt läge, det så kallade modalregistret. Ofta behövs endast ett par sessioner för att hitta den lägre rösten. Utmaningen för patienten är att acceptera den nya rösten och att överföra det till spontantalet.

Referenser

1. Bhattarai, B. Shrestha, A. & Shah Kumar, S (2010). Psychosocial impact on puberphonic and effectiveness of voice therapy: A case report. Journal of College of Medical Sciences-Nepal, 2010, Vol. 6, No. 1, 57-62
2. Carlson, E (1995). Electrolaryngography in the assessment and treatment of incomplete mutation (puberphonia) in adults. International Journal of Language & Communication Disorders, 1995, Vol. 30, No. 2: Pages 140-148. Doi: 10.3109/13682829509082525
3. Elliot, N. (2009). Röstboken: tal-, röst- och sångövningar. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
4. Hartelius, L. (red.) (2008). Logopedi. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
5. Vaidya, S. & Vyas, G (2006.) PUBERPHONIA: A NOVEL APPROACH TO TREATMENT. Indian Journal of Otolaryngology and Head and Neck Surgery Vol. 58, No. 1
6. Socialstyrelsen (2008). Hämtad från: Ovanliga diagnoser - Kallmanns syndrom, Socialstyrelsens webbplats (nytt fönster)
7. Kristine Stanton (handout föreläsning). Mutational falsett. Hämtad från: Mutational Falsetto, Kristine Stanton (pdf, nytt fönster)