KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom)

Vårdnivå och remiss

Primärvård

Patienter med KOL av lindrig och måttlig svårighetsgrad bör tas om hand i primärvården.

Lungmottagning

Svår KOL ska remitteras för uppföljning på lungmottagning. Även andra patienter med KOL kan remitteras, exempelvis vid:

• Diagnostiska svårigheter.
• Svår sjukdom med andningssvikt och/eller upprepade slutenvårdstillfällen.
• Bestående syrgasmättnad <90 %.
• Hastig progress av symtom.

Diagnostik och utredning

Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en kronisk, långsamt progredierande lungsjukdom som karakteriseras av kronisk luftvägsobstruktion. Luftvägar och lungor drabbas av en kronisk inflammation som leder till obstruktivitet med ringa reversibilitet. En patient med endast måttligt sänkt FEV1 och svår dyspné har ofta emfysem och denna symtomkombination ska utredas vidare. Emfysemsjukdom kan förekomma parallellt vid KOL.

Lungfunktionsmässigt manifesteras luftvägsobstruktionen som sänkt FEV1/FVC-kvot vid spirometri. Lungfunktionsnedsättningen kan uppvisa en viss reversibilitet men den normaliseras inte helt efter bronkdilaterande behandling eller efter eventuell steroidbehandling. Man bör dock komma ihåg att blandformer existerar mellan astma och KOL.

Man uppskattar att mellan 400 000–700 000 svenskar har KOL, men endast 1/3 har fått diagnosen. De flesta odiagnostiserade har dock en lindrig KOL. Förekomsten av KOL ökar i befolkningen och varje år dör cirka 2 700 personer i sjukdomen.

Cigarettrökning är den viktigaste riskfaktorn för KOL. Övriga riskfaktorer för KOL är yrkesmässig exponering för isocyanater, svetsning och ärftliga tillstånd såsom alfa-1-antitrypsinbrist och Marfans sjukdom. Globalt sett är kol- och trärök från kokeldar i dåligt ventilerade utrymmen en mycket stor orsak till KOL, vilket bör beaktas framförallt i invandrargruppen. Även svinuppfödning, frisörsarbete och yrkesmässigt städarbete kan utgöra riskfaktorer för KOL. Hereditet för obstruktiv lungsjukdom fördubblar risken för KOL. Ett varningstecken är tidig debut av kronisk bronkit hos rökare.

KOL ska misstänkas vid:

• Förekomst av riskfaktorer, främst tobaksrökning under tillräcklig exponeringstid. 10 paketårs rökning krävs oftast för symtomgivande KOL.
• Symtom som långvarig hosta och upphostning eller andnöd vid ansträngning.
• Återkommande och/eller långvariga luftvägsinfektioner ofta i kombination med obstruktiva besvär.

De allra flesta personer med KOL beskriver varierande grad av luftvägssymtom men vid tidig sjukdom kan dessa vara mycket lindriga.

Samsjuklighet

• Hjärt- och kärlsjukdom (cirka 50 %)
• Astma kan förekomma som differential diagnos eller samtidigt med KOL
• Osteoporos
• Lungcancer
• Sjukdomar associerade med metabola syndromet t.ex. hyperlipidemi, typ 2 diabetes, obstruktivt sömnapnésyndrom
• Ångest, depression, kognitiv svikt

Tidig diagnostik

Man bör vara frikostig med att erbjuda rökare/före detta rökare en första utredning med FEV1/FEV6-mätning (forcerad exspiratorisk volym under 1 respektive 6 sekunder) med hjälp av en lätthanterad så kallad COPD6-mätare. Vid FEV1/FEV6 <0,7 rekommenderas fortsatt utredning med dynamisk spirometri för att ställa diagnos.

Basal utredning

• Dynamisk spirometri
• Lungröntgen
• Syrgasmättnad med pulsoximetri, SaO2
• EKG
• S-proteinprofil. Alfa-1-antitrypsinbrist och IgG (notera att vid samtidig inflammatorisk process kan värdet vara falskt förhöjt), eventuellt pågående inflammatoriska processer samt eventuell immunbrist som också är vanligt förekommande vid KOL.
• NT-proBNP (vid differentialdiagnos hjärtsvikt)
• Överväg kontroll av OH-Dvitamin

Diagnosen KOL bekräftas med hjälp av dynamisk spirometri med:

• Luftvägsobstruktion med FEV1/FVC <70 %
• som inte normaliseras efter bronkdilaterande behandling eller efter eventuell steroidbehandling (reversibilitet <13 %)

Exempel på spirometrikurvor

Se KOL-kurva och Spirometrikurvor under relaterad information.

Symtomskattning

Se CAT test under relaterad information ska användas för värdering av hälsorelaterad livskvalitet vid KOL.

mMRC-skalan (0-4 poäng, se nedan) används i andra hand och mäter enbart graden av dyspné.

Överväg 6-minuters gångtest vid poäng 2 eller högre på mMRC-skalan.

Inför val av behandling bör det göras en sammanvägning av spirometriresultat, symtombild (mätt via CAT eller mMRC) och förekomst av exacerbationer under senaste året enligt följande riskmodell. Tidigare stadieindelning (stadium 1-4) utgår därmed.

ABCD-verktyg

Se Faktadokument Differentialdiagnoser.

Se Faktadokument Fördjupad utredning vid svårare fall.

Prevention

Rökstopp är fundamentalt och den viktigaste enskilda åtgärden. Slutar patienten röka blir 85 % åtminstone något förbättrade. Vid fortsatt rökning är behandlingen nära nog utsiktslös med endast 15 % förbättrade patienter. Erbjud stöd med tobaksavvänjningssköterska och läkemedel. Se Faktadokument Tobak.

Vaccination:

• Se Faktadokument Vaccination mot influensa årligen
• Se Faktadokument Vaccination mot pneumokocker. Vid frekventa exacerbationer bör tilläggsvaccination utöver Pneumovax med Prevenar övervägas.
• Vaccination mot hemophilus i form av act-Hib kan övervägas till patienter med frekventa exacerbationer.

Behandling

Behandlingen syftar till att

• lindra symtom
• förbättra lungfunktionen
• förebygga exacerbationer
• förbättra fysisk kapacitet

Icke farmakologisk behandling

• Rökstopp (viktigaste åtgärden!)
• Patientutbildning för kunskap om sjukdom och egenvård
• Fysisk aktivitet och träning. Se nedan under Rehabilitering
• God nutrition
• Infektionsprofylax (inklusive vaccinering)
• Operativ behandling i undantagsfall (specialistfall)

Varje KOL-patient bör erbjudas en skriftlig behandlingsplan.

Se Faktadokument Din behandlingsplan, KOL.

Underhållsbehandling med läkemedel

KOL, anamnes och spirometri

Behandling vid GOLD A

Kortverkande bronkdilaterare vid behov (ska finnas som grundbehandling oberoende av stadium):

Salbutamol (Airomir Autohaler eller Airomir inhalationsspray med spacer, 1 rek) eller terbutalin (Bricanyl Turbuhaler, 1 rek).

Behandling vid GOLD B-D

Inledningsvis långverkande antikolinergika (LAMA)

Tiotropium (Braltus Zonda) pulverinhalator 1 rek, Spiriva Respimat, inhalationsspray 2 rek, som kan användas med valfri spacer, se "Inhalatorer-bildmaterial" under Mer information.

Aklidinium (Eklira Genuair, 2-dosförfarande), glykopyrronium (Seebri Breezhaler) och umeklinidium (Incruse Ellipta) finns och kan ha individuella fördelar.

Monoterapi med långverkande beta-2-agonist (LABA)

Kan användas till patienter med trångvinkelglaukom och urinretention.

Olodaterol (Striverdi Respimat) och indakaterol (Onbrez Breezhaler) som båda har 24-tim duration förordas.

LAMA + LABA

Kan vara aktuellt till patienter som inte blir symtomfria på LAMA och inte fyller kriterierna för tillägg av ICS + LABA

Tiotropiumbromid + olodaterol (Spiolto Respimat, 1 rek), glykopyrronium + indakaterol (Ultibro Breezhaler), umeklidinium + vilanterol (Anoro Ellipta) samt aklidinium + formoterol (Duaklir Genuair).

Behandling vid exacerbationer

Vid exacerbationer (≥ 2 behandlade i öppenvård eller ≥ 1 sjukhusvårdad per år)

Ges utöver LAMA tillägg av inhalationssteroid (ICS) i kombination med långverkande beta-2-agonist (LABA)

Budosenid + formoterol (DuoResp Spiromax, 1 rek) samt flutikasonfuroat + vilanterol (Relvar Ellipta OBS! en-dos). Absolut billigaste alternativet är flutikason + salmeterol (Salmeterol/Flutikason Cipla) som är en inhalationsspray.

Det finns även, vid svår KOL med frekventa exacerbationer, möjlighet till s.k. "trippelbehandling" i form av formoterol/glykopyrronium/beklometason (Trimbow inhalationsspray) samt vilanterol/umeklidinium/flutikason (Trelegy Ellipta pulverinhalation).

Vid upprepade exacerbationer kan även roflumilast (Daxas) provas. Man bör då observera förekomsten av gastrointestinala biverkningar.

Vid svår KOL kan underhållsbehandling med teofyllin i lågdos och acetazolamid användas av lungspecialist.

Viktigt att säkerställa att patienten kan hantera sin inhalator och att inhalationstekniken och inandningskapaciteten kontrolleras vid återbesök.

Överväg och behandla eventuell samsjuklighet, se ovan under Diagnostik och utredning.

Äldre

De mest sjuka äldre får ofta allt svårare att klara sedvanliga inhalatorer, även utan kognitiv svikt. I sådana fall bör spray med andningsbehållare eller nebulisator användas.

Undvik oselektiva betablockerare (inklusive ögondroppar).

Exacerbationer

KOL innefattar även försämringsperioder, så kallade exacerbationer, som accelererar sjukdomsförloppet. Fler exacerbationer under loppet av ett år innebär en prognostisk stor risk för kraftig försämring och tidigare död, i synnerhet om det krävts inläggning på sjukhus.

Exacerbationer utlöses oftast av en infektion och leder till försämring i habitualtillståndet med ett eller flera av följande symtom:

• Mer hosta
• Rikligare sputum
• Missfärgat sputum
• Ökad dyspné
• Ökade upphostningssvårigheter

För att ställa diagnosen behövs tre av ovanstående symtom.

Akut behandling av exacerbation

Sjukskrivning

När diagnosen KOL säkerställts är det den då gällande funktionsförmågan som är grunden för bedömningen av arbetsförmågan.

• I lättare fall och fysiskt lätta arbeten där patienten är stillasittande är sjukskrivning inte motiverad.
• Arbetsförmågan kan vara nedsatt i fysiskt tyngre arbeten. En förändring av arbetsmoment kan vara ett alternativ till sjukskrivning.
• Vid svårare KOL kan patienten behöva sjukskrivning och eventuellt inte längre stå till arbetsmarknadens förfogande.
• Vid försämringsperioder i samband med till exempel luftvägsinfektioner kan patienten behöva sjukskrivning i upp till 2 veckor.

Se Sjukskrivning vid KOL under relaterad information.

Uppföljning

Patienter med KOL bör erbjudas regelbunden uppföljning med utvärdering av symtom, läkemedelseffekt, biverkningar, inhalationsteknik och behandlingsföljsamhet enligt följande:

• inom 6 veckor vid akut exacerbation
• minst 2 gånger per år vid exacerbationer
• 1 gång per år vid underhållsbehandling
• 1 gång per år för samtliga KOL-patienter som röker
• vid behov när man saknar symtom och underhållsbehandling

För symtomvärdering (dyspné, hosta, slemproduktion och pip i bröstet) och för att följa förloppet används i första hand frågeformuläret CAT vid återbesöket.

Se CAT test (COPD Assessment Test) under relaterad information. Utfall >10 poäng betraktas som ”rejält symtomgivande KOL”.

Spirometri bör göras årligen på:

• alla rökare med KOL
• patienter med KOL och ett FEV1 < 80 % av förväntat (för att identifiera KOL med snabb progress)
• Patienter med KOL med misstänkt nedsatt fysisk kapacitet (eller mer än 2 poäng på mMRC) bör även erbjudas 6 minuters-gångtest. Åtgärden kan bekräfta nedsatt fysisk kapacitet och även identifiera personer med en ökad risk för dödlighet och sjukhusinläggning. Kortare gångsträcka än cirka 350 meter är korrelerad till ökad risk för morbiditet och mortalitet.
• Man bör också låta patienter med svår KOL kvantifiera sin gångsträcka till respirationsinsufficiens. Detta för att bedöma behov av parkeringstillstånd, operabilitetsförmåga samt förmåga att kunna flyga med kommersiella flygbolag. Gångsträcka under 75 m till SaO2 <90% indikerar behov av parkeringstillstånd. Gångsträcka över 100 m medför generellt att patienten är operabel och säkert kan genomföra en flygresa.

Kvalitetsindikatorer

Primärvårdskvalitet:

• Prevalens av diagnos KOL
• Regelbundna återbesök för patienter med KOL med underhållsbehandling
• Regelbundna återbesök efter exacerbation
• Återbesök inom 6 veckor efter exacerbation

Rehabilitering

I arbetet kring patienter med KOL finns många olika yrkesgrupper representerade i ett KOL-team. Teamet består av läkare, sköterska, tobaksavvänjare, arbetsterapeut, sjukgymnast, dietist samt kurator. Rehabiliteringen sker både i primärvården och på medicinklinikens avdelning med lungmedicinsk inriktning.

Sjukgymnastik

Fysisk aktivitet

Patienter med KOL uppvisar ofta fysiska begränsningar i det dagliga livet. Både en försämrad lungfunktion och en perifer muskelsvaghet kan bidra till den nedsatta fysiska prestationsförmågan.

Man bör erbjuda patienter med stabil KOL med symtom och med misstänkt nedsatt fysisk kapacitet en mätning av sin fysiska kapacitet med 6-minuters gångtest och erbjuda dem med nedsatt kapacitet konditions- och styrketräning i någon form. Detta har visat sig förbättra livskvalitet, minska dyspné och öka submaximal fysisk kapacitet. Det föreligger ingen skillnad i effekt om träningen genomförs kontinuerligt eller i intervallform.

Patienter med KOL med symtom och med akut exacerbation bör inom 6 veckor erbjudas en bedömning av symtom (CAT) och fysisk aktivitet och erbjudas ledarstödd konditions- och styrketräning vid behov.

Andningsteknik, andningsträning och sekretmobilisering

Många patienter med KOL har problem med hypersekretion och sekretstagnation vilket ger en ökad risk för luftvägsinfektioner. För att eliminera sekret kan ”host-huffteknik”, andningsövningar och andningsteknik användas. Fysisk träning kan också ha effekt. För att underlätta patientens andning kan olika andningstekniker tränas, till exempel sluten läppandning. Man bör erbjuda dem med svag inandningsmuskulatur inandningsmuskelträning.

Avspänningsträning

KOL-patientens ökade andningsarbete kan leda till ogynnsamma muskelspänningar i framförallt thorax, nacke och skuldror och då kan avspänningsövningar minska spänningsgraden och underlätta andningsarbetet.

Bäckenbottenträning

Kvinnor som hostar mycket belastar bäckenbotten vilket kan leda till inkontinens. Knipövningar och bäckenbottenträning behövs i dessa lägen och ibland föreligger behov av remiss för vidare hjälp, Se Faktadokument Urininkontinens.

Patientutbildning

Patientutbildningen syftar till att ge tillräcklig kunskap för att klara sin egenvård, ge kunskap om sjukdomen och dess behandlingsområden och kan ske individuellt och/eller i grupp.

Se FYSS vid KOL under relaterad information.

Se Rehabilitering, Fysioterapi under relaterad information.

Arbetsterapi

Aktivitetsproblem och resurser

En inventering av aktivitets- och funktionsnedsättning och resurser bör ske, till exempel förmågan att klara ADL såsom dusch, påklädning, bäddning, matlagning, städning, tvättning, handling med mera men också koncentrationsförmåga och förmåga att klara arbete och fritidsaktiviteter. Den arbetsterapeutiska insatsen anpassas individuellt och gör vid behov bostadsanpassning och provar ut hjälpmedel.

Genomgång av energibesparande arbetssätt.

Se Rehabilitering, Arbetsterapiprogram för patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom under relaterad information.

Dietist

Viktkontroll och kostbehandling

Ofrivillig viktförlust är vanlig vid KOL. Undervikt och malnutrition är förbundna med depression, sänkt livskvalitet, infektionskänslighet, nedsatt muskelstyrka, osteoporos, ökat vårdbehov och minskad överlevnad. Man bör erbjuda nutritionsbehandling till personer med KOL och ett BMI under 22. Det är därför viktigt att regelbundet mäta längd och vikt. Ett mindre antal patienter med KOL drabbas av övervikt men det är först vid ett BMI över 30 som viktreduktion är aktuell. Övervikt reducerar lungfunktionen och det finns en ökad risk att utveckla sömnapné.

Se Faktadokument Nutritionsaspekter.

Psykosocial rådgivning

Prevalensen för psykosociala störningar vid KOL är hög inkluderande bland annat ångest, depression och rädsla associerad till minskad funktionskapacitet. Nedsatt funktion och aktivitet leder för många till isolering. Stödsamtal, stresshantering, avslappning, samtalsgrupper, råd och hjälp i kontakt med försäkringskassa och kommun samt anhörigstöd kan vara till god hjälp.

Patientinformation

Se KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom), 1177 under relaterad information.

Se Medicininstruktioner under relaterad information.

Mer information

Se Läkemedelsbehandling av kroniskt obstruktiv lungsjukdom under relaterad information.

Se Läkemedelsboken, Astma och KOL under relaterad information.

Se Översikt för pulverinhalatorer under relaterad information.

Se Översikt för inhalationssprayer/vätska under relaterad information.

Se Inhalatorer – bildmaterial under relaterad information.

Se Inhalationsläkemedel astma/KOL, underlag för prisjämförelse under relaterad information.