Markörer för alkoholmissbruk
Alkoholberoende/missbruk har negativ inverkan både på den enskilda personhälsan, han/hennes familj samt arbete.
Det är viktig att på bästa objektiva sätt upptäcka personer med överkonsumtion.
Det är väl känt att självrapportering av alkoholvanor i många fall är otillförlitlig och att det finns behov för mer objektiva mått på alkoholkonsumtion. Dessa krav uppfylls av biokemiska markörer.
Biokemiska markörer är förändringar/produkter i kroppens celler/organ som uppstår under toxisk verkan av alkohol.
Biokemiska markörer, beroende på deras egenskaper, ger information om alkoholmissbruk, intensitet av alkoholkonsumtion och hur länge missbruk pågått.
Det finns ingen universalmarkör med 100% sensitivitet (förmågan att identifiera individer med skadlig alkoholkonsumtion) och specificitet (förmågan att fria individer utan alkoholproblem). Ofta behövs flera olika markörer analyseras för att få en hel bild av ett missbruk.
Inom laboratoriemedicin i Jönköping finns möjligheter att beställa följande analyser/ markörer:
Direkta biomarkörer
Etanol
Efter konsumtion av etanol absorberas alkohol snabbt från ventrikel och tarm till blodet (samtidig förtäring av mat fördröjer absorptionen).
Alkohol når snabbt ut i kroppens olika organ och effekten på hjärnan uppnås inom några minuter.
Alkohol elimineras huvudsakligen genom metabolism i levern och endast mindre mängder utsöndras oförändrade via njurar och utandningsluften.
Eliminationshastigheten varierar individuellt och beror på genetiska varianter av alkoholdehydrogenas (enzym som omvandlar alkohol i ventrikel och lever) och leverfunktion. En normal person kan metabolisera ca 5-7 g etanol per timme.
Alkohol verkar på centrala nervsystemet och symptomen är beroende av alkoholkoncentration i blodet.
- Vid koncentration på 6-11 mmol/L ses en lätt hämmande effekt på motoriska och psykiska funktioner.
- Vid koncentrationer på 20-25 mmol/L – psykiska funktioner är mer och mer avtrubbade , oförmåga till klara tankeassociationer
- Vid koncentration på 45-60 mmol/L – tydlig berusning
- Vid koncentration på 65-90 mmol/L – andningssvårigheter
- Vid koncentration på 100 mmol/L kan döden inträda genom andningsförlamning.
När det gäller vägtrafiken finns däremot mycket tydliga regler när det gäller den objektivt tillåtna berusningsgraden.
Enligt lagen innebär rattfylleri att en person kör ett motordrivet fordon med alkoholkoncentrationen på minst 0,2 promille i blodet eller 0,1 milligram per liter i utandningsluften .
Omvandling av olika enheter: promille x 21,71 = mmol/L och mmol/L x 0,047 = promille. Påvisad etanol i blodet talar om alkoholkonsumtion inom de senaste 8-12 timmarna.
Biomarkörer vid kronisk alkoholmissbruk
Kolhydratfattigt transferrin (CDT)
Analys av S-CDT rekommenderas för att påvisa kontinuerlig hög alkoholkonsumtion.
Förhöjd S-CDT förekommer vid hög eller regelbunden konsumtion av alkohol under de senaste veckorna före provtagningen.
Som hög alkoholkonsumtion räknas en konsumtion av ca 60 g etanol/dag vilket motsvarar ca en flaska vin , tre stark öl eller 20 cl starksprit .
Sensitiviteten av analysen beräknas till 82% och specificitet till 97%.
CDT – kolhydratfattigt transferrin är en fraktion av transferrin .
Transferrin är ett glykoprotein som syntetiseras i levern och transporterar järn i blodet.
Regelbundet alkoholintag stör syntesen och defekta transferrin produceras som saknar flera av de normalt förekommande kolhydratkomponenterna i molekylen.
Korrelationen mellan alkoholintag och CDT är dålig och beror på individuella skillnader i transferrinomsättningen.
Koncentrationen av kolhydratfattigt transferrin bör vara <2% av det totala transferrinet.
Vid total avhållsamhet från alkohol halveras ett förhöjt CDT värde inom 10-14 dagar och en normalisering sker inom 3-5 veckor beroende på hur högt värdet är från början.
Kolhydratfattigt transferrin ( S-CDT) kan separeras från normal transferrin med en HPLC-teknik.
Det kan förekomma svårigheter att beräkna S-CDT hos patienter med vissa genetiska varianter av transferrin samt patienter med svår levercellskada.
Falskt högt värde kan förekomma vid den mycket sällsynt förekommande genetiska varianten CDG – congenital disorders of glykolysation. Hos homozygoter förekommer allvarliga symptom redan i barndomen.
Heterozygoter har konstant förhöjda CDT-värden trots låg alkoholkonsumtion.
CDT accepteras av Transportstyrelsen som kontroll av missbruk vid olika körkortsärenden.
Traditionella biomarkörer
Transaminaser: ASAT, ALAT
Med aminotransferaser menas enzymer som katalyserar överförande av aminosyra till ketonsyra.
ASAT förekommer i stora koncentrationer i hjärta, lever och skelettmuskulatur. ALAT förkommer framförallt i lever och i viss mån i njurarna.
Vid levercellskada läcker båda enzymerna till blodet.
Halveringstid för ASAT är 12 timmar och för ALAT ca 36 timmar.
Det typiska för transaminasstegring orsakad av alkoholmissbruk är att ASAT är högre än ALAT.
Sensitivitet och specificitet är låg.
Glutamyltransferas (GT)
GT är en väl inarbetad alkoholmarkör med måttlig sensitivitet och specificitet och påverkas av många andra faktorer än alkoholkonsumtion.
För att uppnå förhöjt GT krävs långvarig och hög alkoholkonsumtion.
Vid abstinens är halveringstiden 2-3 veckor.
Mean cell volume (MCV)
Vid överkonsumtion av alkohol ses en toxisk verkan på benmärgen som ger en förhöjd volym av röda blodkroppar.
Ett förhöjt MCV normaliseras mycket långsamt.
Sensitiviteten är låg, ca 30-50%, men specificitet är ca 89 %.
Andra markörer (analyseras på andra laboratorier)
Fosfatidyletanol (PEth)
Fosfatidyletanol (PEth) är en abnorm fosfolipid som bildas i cellmembraner endast i närvaro av alkohol ( etanol).
PEth förekommer normalt inte i blodet.
Enstaka berusningar ger ingen förhöjning av PEth, men långvarig, minst en veckas regelbunden överkonsumtion ger förhöjda värden. PEth ansamlas i röda blodkroppar och koncentration av PEth korrelerar positivt med alkoholkonsumtion. Ju kraftigare alkoholmissbruk desto högre koncentration av PEth.
Man kan mäta PEth upp till 4 veckor efter avhållsamhet från sprit.
Halveringstiden beräknas till 4 dagar.
Sensitivitet beräknas till 99% och specificitet till 100%.
Etylglukuronid (EtG)
Etylglukuronid är en direkt metabolit av etanol och utsöndras i urinen. (Kan också detekteras i andra kroppsvätskor).
Etylglukuronid utsöndras långsammare än alkohol och når sin topp ca 2,5 timmar senare än alkoholen.
Halveringstiden är 2-3 timmar för etylglukuronid.
Tidsfönstret för provtagning är dosberoende och vid stora intag kan etylglukuronid påvisas i urinen upp till ett par dagar efter alkoholintaget.
Även intag av drycker med låg alkoholhalt (lättöl eller cider) kan ge positiva värden i 15-20 timmar efter intag.
EtG rekommeneras att mätas i tids intervallet 6-18 timmar efter individens sista intag av alkohol.
Denna analys kan vi sätta upp på vart laboratorium om det efterfrågas.
Socialstyrelsen är nationell expert- och tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård och socialtjänst, vilket bland annat rör behandlingsinsatser för alkoholmissbrukare. Socialstyrelsen följer också upp länsstyrelsernas bidragshantering som rör det alkoholförebyggande arbetet och behandlingsinsatser av olika slag, liksom bidrag till frivilligorganisationer som arbetar alkoholförebyggande.
Mer information finns att läsa på socialstyrelsens websida (www.socialstyrelsen.se).
Referenser
1.Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin; 8:e uppl.
2. B.Bjere, S.Borg, A.Helander ,J-O Jepsson, G.Johnson, G.Karlsson: CDT värdefull markör för överkonsumtion av alkohol; Läkartidningen 7; 2007; 677-683.
3. Metodbeskrivning för PEth från Klinisk Kemi och farmakologi, Universitetssjukhuset i Lund.
4. J.P.Bergström, A.Helander: Clinical Characteristics of Carbohydrate-deficient Transferrin ( % Disialotranserrin) Measured by HPLC: sensitivity, specificity, Gender, Effects and relationship with other Alcohol Biomarkers: Alcohol and Alcoholism Advance Access 2008.
5. B.Hock et all : Validity of carbohydrate-deficient transferring (%CDT), gamma-glutamyltransferase (gamma-GT) and mean corpuscular erytrocyte volume (MCV) as biomarkers for chronic alcohol abuse: a study in patient with alcohol dependence and liver disorders of non-alckoholic and alckoholic origin. Addiction 100; 1477-1486.
6. S.Aradottir; G.Asanovska et all . Phosphatidylethanol (PEth) concentrations in blood are correlated to reported alcohol intake in alcohol-dependent patient . Alcohol & Alcoholism Vol 41; No 4 , 431-437; 2006.
6.Drognyhett – Juni 2007 – Karolinska Universitetslaboratoriet.
J.P.Bergström – Studier av biokemiska alkoholmarkörers egenskaper genom undersökning av urinprov från misstänkta rattfyllerister- Examensarbete 2002.
7. G.E.Skipper, W.Weinman et all, Ethyl glucuronide: a biomarker to identify alcohol use by health professionals recovering from substance use disorders; Alcohol & alcokolism Vol 39; No 5; pp 445-449.
8. A.Isaksson, L.Walter, Ch.Alling, T.Hansson. Fosfatidyletanol i blod (B-PEth) -ny markör för alkoholmissbruk. Läkartidningen Nr15-16, 2009, 1094-1098.