Harpest (tularemi) orsakas av en bakterie, Francisella tularensis. Människan smittas från djur, främst smågnagare, och smittöverföringen kan ske på flera olika sätt:
- bett av en smittad mygga eller annan insekt
- direkt beröring med ett smittat djur
- inandning av damm, förorenat med sjuka djurs urin eller avföring
- intag av smittat vatten.
Bakterien kan också orsaka laboratoriesmitta, ange därför alltid misstanke om harpest på labremissen. Sjukdomen smittar inte från människa till människa. Inkubationstiden är kort, två till tio dygn, i genomsnitt tre dygn. I Sverige är utbredningen störst i Norrland, men fall förekommer i hela landet och förekomsten varierar från år till år.
Vid harpest insjuknar patienten akut med hög feber, huvudvärk och illamående. Om man har smittats via direktkontakt med ett sjukt djur (ofta hare) eller via insektsbett, uppstår i regel ett sår lokalt, och de näraliggande lymfknutorna förstoras och blir ömma.
Harpest är en anmälningspliktig sjukdom.
Behandlande läkares ansvar
- Ge patienten information om harpest
- Förhållningsregler är inte aktuellt eftersom sjukdomen inte är anmälningspliktig
- Smittspårning
- Smittskyddsanmälan
Smittspårning
Identifiera sannolik smittort och smittkälla så noga som möjligt. Detta är angeläget för att sjukdomens utbredning ska kunna övervakas. Vid exponering på laboratorium kontakts smittskyddsläkare och laboratorieläkare för ställningstagande till postexpositionsprofylax.
Smittskyddsblad
Det finns inga smittskyddsblad för harpest.
Smittskyddsanmälan
Alla fall ska senast dagen efter diagnos anmälas till smittskyddsläkaren via Sminet.
Inloggning till Sminet:
Kostnadsfrihet
Patienten betalar ordinarie avgifter, eftersom sjukdomen inte är allmänfarlig.
Externa länkar
Sjukdomsinformation om harpest (Folkhälsomyndigheten)
Sjukdomsstatistik antal fall per län (Folkhälsomyndigheten)