Mpox

Mpox orsakas av apkoppsvirus, som är ett poxvirus. Sedan 2022 pågår ett internationellt utbrott där fall framför allt har setts hos män som har sex med män och smittan bedöms i dessa fall vara sexuellt överförd. I det aktuella utbrottet har symtomen hos fallen bestått av utslag eller hudlesioner, framför allt lokaliserade till könsorganen, kring analöppningen eller runt/i munnen. Till skillnad från tidigare kända fall med mpox har blåsorna främst varit lokala och har inte spridit sig till resten av kroppen, även om det förekommit. Många har även haft, feber, allmän sjukdomskänsla, huvudvärk, halsont, hosta, muskelvärk och svullna lymfkörtlar, främst i ljumskarna. Ibland har dock symtomen varit diskreta, t ex enstaka blåsor som kunnat förväxlas med munsår. Proktit och rektala symptom har förekommit hos positiva fall utan samtidiga synliga hud- eller slemhinnelesioner. Inkubationstiden är vanligtvis 6-13 dagar men kan variera mellan 5 och 21 dagar.

Sjukdomen kallades tidigare apkoppor, men efter rekommendation från WHO har Socialstyrelsen beslutat att namnet mpox ska användas även i Sverige.

Mpox är en allmänfarlig sjukdom som är anmälningspliktig och smittspårningspliktig.

Behandlande läkares ansvar

Medicinskt omhändertagande
Förhållningsregler
Smittspårning
Smittskyddsanmälan

Medicinskt omhändertagande

Patienter med högre smittrisk handläggs i första hand på infektionskliniken:

Bekräftat fall
Patient med symtom på mpox och kontakt (direkt eller via smittkedja) med bekräftat fall eller med fall med stark klinisk misstanke om mpox
Patient som är man och har haft sexuell kontakt med en annan man och med allmänsymtom eller luftvägssymtom och utbredda utslag

Patienter med lägre smittrisk handläggs i första hand på STI-mottagning:

Alla andra patienter som provtas med misstanke om mpox utan anamnes på exponering och som har genitala eller perianala utslag eller blåsor (men utan allmänsymtom eller luftvägssymtom)

Mpox är inte högsmittsamt, utan i regel krävs nära och/eller långvarig kontakt för smitta. Möjliga smittvägar är droppsmitta (stora droppar från luftvägarna) eller kontaktsmitta (direktkontakt med utslag, blåsor, sår).

Vid patientnära vårdmoment ska personlig skyddsutrustning användas. Vilken skyddsutrustning som ska användas i olika situationer beskrivs i Vårdhygieniska riktlinjer.

Diagnostik

Diagnosen mpox misstänks utifrån epidemiologi och klinisk bild. Den verifieras genom att virus (eller virus-DNA) påvisas med PCR eller elektronmikroskopi. Prov tas i första hand från blåsor eller sår, men andra provmaterial som nasofarynx, svalg, urin eller blod kan bli aktuella.

Läs mer om provhantering, provtagningsmaterial m.m. i Provtagningshandboken, se länk under Riktlinjer och rutiner.

Förhållningsregler

Ge förhållningsregler enligt smittskyddsblad till bekräftat eller misstänkt fall och till nära kontakter med hög risk för smitta.

Smittspårning

Smittspårning ska utföras skyndsamt vid alla fall av mpox och kan behöva påbörjas redan innan provsvar föreligger. Smittspårning syftar dels till att identifiera smittkällan och dels till att identifiera och informera personer som kan vara utsatta för smitta. Det är behandlande läkares ansvar att se till att smittspårning blir utförd, men smittspårningsarbetet kan överlåtas till en annan person, t ex en smittspårare med erfarenhet av att smittspåra sexuellt överförbara infektioner.

De kontakter patienten haft under 21 dagar före första symtom behöver identifieras och kontaktas och ska provtas generöst vid misstänkta symtom.

Nära kontakter som bedöms vara utsatt för hög smittrisk från patienten betraktas som misstänkta fall och ska ges förhållningsregler. Detta gäller t ex sexualkontakter, nära hushållskontakter eller vårdpersonal som utfört riskmoment utan adekvat skyddsutrustning.

Kontakter med låg smittrisk får information om att vara uppmärksamma på symtom, men kan i stor utsträckning leva som vanligt.

Läs mer om smittspårning i smittskyddsbladen.