Användning av högriskläkemedel

Vad är ett högriskläkemedel?

Högriskläkemedel är läkemedel som har en större risk att orsaka allvarlig skada på en patient, om de används på ett felaktigt sätt. Antalet misstag vid användning av dessa läkemedel är inte är större jämfört med övriga läkemedel, men konsekvensen av ett fel är mer förödande för patienten.

Institute for Safe Medication Practices (ISMP) har utarbetat tre listor över högriskläkemedel i olika vårdmiljöer: High-Alert Medications in Acute Care Settings, in Community/Ambulatory Settings, in Long-Term Care Settings. Dessa listor är ett stöd i arbetet med att identifiera högriskläkemedel i en svensk vårdmiljö.

Syfte och ansvar

Syftet med dessa riktlinjer är att minska risk för fel och minimera skada vid användning av högriskläkemedel. De ska ge stöd till att förebygga fel, identifiera risker och lindra om skada inträffar.

Utifrån ISMPs listor över högriskläkemedel har Läkemedelskommittén i Region Jönköpings län identifierat sex läkemedel/ läkemedelsgrupper som högriskläkemedel i både öppen och sluten vård och föreslagit åtgärder att vidta. Verksamhetschef, eller motsvarande, ansvarar för att identifiera eventuella högriskläkemedel i verksamheten och utarbeta lokala rutiner för att kunna hantera dessa på ett säkert sätt.

Förebygga, identifiera och lindra skada

Förebygga skada

• Rutiner för högriskläkemedel
  Lokala rutiner som stödjer arbete vid ordination och hantering av läkemedel ska finnas på vårdenheten. Vårdenheter ska genom återkommande utbildning och information arbeta för att utarbetade lokala rutiner gällande ordination och hantering av högriskläkemedel är kända för personalen som kommer i kontakt med läkemedel.
• Standardiserade läkemedelsmallar i journalsystemet Cosmic
  För att underlätta ordination och säkerställa att patienter och vårdpersonal får samma information om läkemedel finns inom Region Jönköpings län standardiserade läkemedelsmallar för ordination i journalsystemen Cosmic och Metavision. Läkemedelsmallar innebär att läkemedel, styrka, beredningsform, dosering och indikation är kopplat vid ordination av läkemedel. På vårdenheten ska det finnas rutiner för hur journalsystemets läkemedelsmallar används vid ordination av högriskläkemedel, både i både öppen och sluten vård.
• Standardiserad spädning av läkemedel
  Läkemedel för intravenös injektion ska i första hand ges outspädd, se riktlinje för Ordination och hantering av intravenösa injektioner till vuxna.
  Vid beredning av injektioner och infusioner ska standardiserade spädnings- och beredningskort användas. Dessa ger en beskrivning av hur läkemedel ska beredas, doseras och administreras. Region Jönköpings län har gemensamma spädnings- och beredningskort som finns tillgängliga genom Intranätet.
• Standardiserad läkemedelsförvaring på vårdenhet
  Placering av läkemedel i läkemedelsförråd ska ske på samma sätt i alla förråd inom en verksamhet (tex inom ett sjukhus). Sortiment och mängd av högriskläkemedel i läkemedelsförråden ska vara begränsat, anpassat till verksamheten och revideras vid årlig genomgång av bassortimentet.
  Läkemedel ska i första hand förvaras i ATC-kodsordning (efter användningsområde) alternativt efter substansnamn. Läkemedlet kommer på så sätt förvaras på samma plats, även om det byter preparatnamn.
• Standardiserade kopplingar, sprutor och slangar
  För patienter som har flera infarter för läkemedelsadministrering kräver extra uppmärksamhet. Vid användning av parenterala och perorala infarter ska endast centralt upphandlade produkter användas. Infarterna ska märkas så det tydligt framgår administreringsväg. Upphandling av sprutor, kopplingar och slangar i Region Jönköpings län ska följa nationellt framtagna standarder och riktlinjer.

Identifiera risk för skada

• Monitorering och utvärdering av läkemedel
  Vid initiering av högriskläkemedel ska en plan för utvärdering finnas dokumenterad i journalen och vara kommunicerad med patient och/ eller närstående. Centrala parametrar för att kunna följa effekt och biverkan, tex målblodtryck eller målvärde för INR, ska alltid vara tillgängliga för den eller de som utvärderar läkemedelsbehandlingen.
  Vid självadministering av läkemedel på vårdenhet, ska ansvarsfördelning mellan personal och patient gällande monitorering och administrering av läkemedel vara säkerställd. T.ex. så ska blodsocker monitoreras av den eller de som administrerar och dosjusterar insulin.
• Personcentrerad läkemedelsbehandling
  Patient och/ eller anhörig är i många fall den som har störst kunskap om hur den pågående läkemedelsbehandlingen fungerar i praktiken. Förskrivaren ska förvissa sig om att patienten kan hantera ordinerat läkemedel på ett säkert sätt. Ett personcentrerat förhållningssätt i läkemedelsbehandlingen innebär att patient och vårdpersonal samarbetar i ett partnerskap. Ökad patientinvolvering kan öka säkerheten i vården. Involvera därför patient och/ eller anhöriga i behandlingen i så stor utsträckning som möjligt.
• Uppmärksamma negativa händelser
  Information kring viktiga biverkningar att känna till, och tecken på överdosering, ska kommuniceras med patient och/eller närstående samt vara kända av personal som behandlar patienter. Region Jönköpings län har utarbetat patientinformationer för flera olika läkemedel som kan användas, se Läkemedelskommitténs Patientinstruktioner.
  Biverkningar ska rapporteras till Läkemedelsverket och negativa händelser ska rapporteras i vårdenhetens avvikelsehanteringssystem enligt gällande rutiner.

Lindra skada

Om ett fel har inträffat kring högriskläkemedel är det viktigt att snabbt försöka lindra skadan.

• Rutiner vid överdosering (symtom på överdosering och hantering av dem) ska finnas utarbetade och vara kända på vårdenheter som hanterar högriskläkemedel.
• Flera av våra högriskläkemedel har antidoter (motgift) som kan ges. Läkemedelskommittén har tagit fram en lista med vanliga antidoter som ska finnas tillgängliga på sjukhusens vårdenheter eller finnas på annan enhet som vårdenheten har kännedom om, se Läkemedel som kan motverka/häva effekt av högriskläkemedel
• På länets sjukhus finns antidotförråd som ska vara kända av sjukvårdspersonalen. Tillgängliga antidoter finns upptagna i SVEPA (det system som visar var läkemedel finns på sjukhusets vårdenheter). Antidoter tillgängliga på landets alla sjukhus finns i den nationella databasen Giftinformationscentralens Antidotregister

Antikoagulatia

Säkerställ säker användning och hantering genom att överväga nedanstående:

Heparin

• Ordinera och hantera endast Heparin-infusioner på sjukhusens IVA/HIA.
• Lagerhåll enbart en koncentration av heparin på vårdenheten.

Lågmolekylära hepariner (Innohep/Fragmin/Klexane)

• Använd i första hand endossprutor.
• Ordinera och administrera aldrig "del av" endosspruta. Om rätt dos inte finns tillgänglig, kombinera endossprutor eller använd multidos-förpackning.
• Lagerhåll enbart en koncentration av multidos-förpackning på vårdenheten.

Orala antikoagulatia (Warfarin, Eliquis, Xarelto, Pradaxa)

• Tillämpa rutiner för warfarin och NOAK (Nya Orala AntiKoagulatia), beskrivna i Region Jönköpings läns Fakta-dokument för antikoagulation.
• Tillämpa riktlinjer för ”Läkemedelsbehandling av vuxna, elektiv OP” inför operation för hantering av ordination av antikoagulatia inför operation.
• Ordinera dosering och monitorera warfarin i patientens elektroniska journal för att möjliggöra tillgång till aktuella doser och prover för patient och involverade enheter.

Cytostatika

• Lagerhåll inte cytostatiska rutinmässigt i vårdenhetens bassortiment.
• Rekvirera i första hand cytostatika till namngiven patient, där läkemedelsförpackningen sedan följer med patienten.
• Vidta åtgärder för att skydda patient och personal vid hantering av cytostatika, se riktlinjer Cytostatika och andra läkemedel med toxisk effekt.

Antidiabetika (insulin och vissa perorala preparat)

Insulin

• Insulin finns i flera olika styrkor (100E/ml, 200E/ml etc) vilket ska uppmärksammas vid ordination och hantering av insulin.
• Dokumentera ordination av insulindos i läkemedelslistan, se rutin ”Standardiserad dokumentation av insulin och plasma-glukos”.
• I sluten vård, monitorera blodsocker parallellt med insulindoser genom mallen "p-socker" i läkemedelslistan, se rutin ”Standardiserad dokumentation av insulin och plasma-glukos”.
• Begränsa sortimentet av insulin på vårdenheterna. Rekvirera insulin som inte är i bassortimentet till namngiven patient, där läkemedelsförpackningen sen följer med patienten.
• Undvik att förskriva/rekvirera ”look-a-like", dvs. förpackningar, preparatnamn eller insulinpennor som är lika.
• Administrera subkutan dos med insulinpenna eller insulinspruta. Använd det som den som administrerar (patient/ personal) är trygg med. Olika insulinpennor finns att testa på Metodikum.
• Använd sticksäker nål när personal iordningställer och administreras subkutant insulin. För instruktion, se film på leverantörens hemsida (BD-videoarkiv)
• Insulindos given med insulinspruta ska iordningställas från ampull (inte från insulinpenna)
• På vårdenhet, säkerställ rutiner för ordination och standardiserat iordningställande av insulininnehållande infusion, se rutin ”Insulindropp inför operation”.

Perorala antidiabetika

Gäller i första hand sulfonylureaföreningar (tex glimepirid, glibenklamid) och SGLT2-hämmare (tex empagliflozin, dapagliflozin)

• Säkerställ att patient och personal är har kunskap om att tillfälligt behandlingsavbrott rekommenderas vid, eller risk för, dehydrering. Se Läkemedel att beakta vid risk för eller vid dehydrering.

Koncentrerade elektrolytlösningar

Sedan 2015 märks förpackningar för koncentrerade elektrolytlösningar med ett svart/vitt raster som indikerar att lösningen ska spädas före användning.

• Överväg peroral behandling.
• Använd färdiga baslösningar med elektrolyter.
• Använd endast ett kaliumkoncentrat på vårdenheten, i första hand innehållande kaliumklorid, och ha endast små mängder koncentrerade elektrolyter i lager.
• Förvara koncentrerade elektrolyter åtskilt från injektionsvätska natriumklorid 9 mg/ml respektive sterilt vatten.

Litium och klozapin

Litium

• Uppmärksamma att rätt litiumsalt används, Lithionit (-sulfat), Litarex (-citrat).
• Ta koncentrationsprov regelbundet, alltid före morgondos, 12 timmar efter senaste tablettintag.
• Tillämpa rutiner för extra koncentrationsprovtagning när andra läkemedel sätts in/ut eller dosjusteras.
• Säkerställ att patient och personal är har kunskap om att dosjustering vid, eller risk för, dehydrering rekommenderas.

Klozapin

• Tillämpa rutiner för provtagning vid insättning, dosjustering och efter uppehåll i behandling.

Opioider

• Begränsa sortimentet av opioider på vårdenheterna. Rekvirera opioider som inte är i bassortimentet till namngiven patient, där läkemedelsförpackningen (om det är lämpligt) sen följer med patienten.

• Undvik att späda opioider till olika koncentrationer.
• Säkerställ rutiner för ordination av opiod som ska administreras med infusionspump.
• Säkerställ att övervakning av vitala funktioner sker vid användning av infusionspumpar och vid nyinsättning eller dosökning av opioider.