Det finns olika pedagogiska modeller som kan användas i samtalet med patienten. Vi har valt att nämna stress-sårbarhetsmodellen (Zubin, Spring 1977) och den biopsykosociala modellen av smärta (Linton 2005).
Stress-sårbarhetsmodellen
Zubin och Spring presenterade 1977 Stress-sårbarhetsmodellen som ger en dynamisk bild av depressionssjukdom. Depression liknas vid en process, där tillräcklig belastning under tillräckligt lång tid kan föra individen in i ohälsa.
En viktig erfarenhet i Zubin & Springs modell är att individens sårbarhet förändras efter upprepade depressioner. Nästa gång krävs det mindre stress för att utlösa ett liknande sjukdomstillstånd.
Liknande utveckling kan ses vid smärta. Depression är vanligt hos personer med långvarig smärta. Enligt Linton rapporterar 75% av smärtpatienterna nedstämdhet som ofta inte noterats och inte heller behandlas.
Modellen påvisar också två möjliga vägar för ökad stresskänslighet:
- den yttre stressen (livshändelsen) i sig
- den depressiva episoden och dess påverkan på nervcellernas känslighet
Sårbarhet kan vara ärftlig men den kan också förvärvas via tidiga barndoms-trauman eller senare livshändelser. Svåra trauman tidigt i livet kan påverka den biologiska sårbarheten i vuxen ålder.
Den biopsykosociala modellen av smärta
”De sensoriska stimuli som förknippas med skada är viktiga indata på vänstra sidan. Men man har också valt att inkludera sociala och psykologiska aspekter. Det är faktiskt de sociala aspekterna som bestämmer ramen för hur vi reagerar på smärta. De avgör både vad som är acceptabelt och vad som är tabu när det gäller hur vi reagerar på smärta.”
”Många olika faktorer påverkar vår smärtperception. I smärtupplevelsen ingår subjektiva, beteenderelaterade och fysiologiska aspekter.” Linton 2013.”
Coping, Locus of control och KASAM
Coping och Locus of control är båda begrepp som ingår i psykosociala förklaringsmodeller och handlar om individuell problemhantering (Passer & Smith, 2003).
Individens förmåga att kunna bemästra sin livssituation motsvarar coping (här ingår problemfokuserad coping, emotions-/känslofokuserad coping och att söka socialt stöd). En definition på coping:
”Beliefs relating to our ability to deal effectively with a stressful stimulus or situation, including pain.” (Passer, Smith 2003):
Locus of control (intern- och externa locus of control) handlar istället om var individen medvetet och/eller omedvetet förlägger sina kontrollmöjligheter (Passer, Smith 2003). Begreppet Locus of control kommer från social-kognitiva teorier där Passer och Smith (2003) definierar internal- och external Locus of control så här:
”An expectancy concerning the degree of personal control we have in our lives. People with an internal locus of control believe that life outcomes are largely under personal control and depend on their own behaviour. In contrast, people with an external locus of control believe that their fate has less to do with their own effort s than with the influence of external factors such as luck, chance, and powerful others.”
Begreppen Coping och Locus of control hjälper till att få en förståelse för individens förmåga att bemästra (coping) sina omständigheter där såväl långvarig smärta som stress kan ingå tillsammans eller var för sig samt var/hur individens upplever och uppfattar sina kontrollmöjligheter (Locus of control).
Kasam (Känsla av sammanhang) är ett begrepp som utvecklades av Antonovsky som en förklaring till individers varierande förmåga att hantera stress. Westlund & Sjöberg (2005) betonar att när Antonovsky utvecklade det salutogena synsättet så hade han inte någon specifikt kronisk sjukdom i åtanke.
Enligt flera forskare har individens känsla av sammanhang (begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet) en skyddande effekt mot bland annat långvariga posttraumatiska stressreaktioner. Forskarna ser en koppling mellan Kasam och individens copingstrategier genom att Kasam studerar hur individen bemöter, bemästrar och anpassar sig till både inre och yttre hot (Michel et. al, 2001, Weisaeth, Mehlum, 1997).
Locus of control – Hur individen förlägger sina kontrollmöjligheter
Coping – Förmåga att bemästra sin livssituation
Kasam – Salutogen förklaring till individers varierande förmåga att hantera stress
Referens
Stress-sårbarhetsmodellen
- Heim C et al. The role of early adverse and adulthood stress in the prediction of neuroendocrine stress reactivity in woman; a multiple regression analysis. Depress Anxiety 2002; 15(3): 117-25.
- Transduction of psychosocial stress into the neurobiology of recurrent affective disorder. Am J Psychiatry 1992; 149(8): 999-1010. Review.
- Zubin J, Spring B. Vulnerability – a new view of schizophrenia. J Abnorm Psychol 1977; 86(3):103-26.
- Sullivan et al, Jr of Occ Rehab, 2006
Biopsykosociala modellen
- Linton S (2013) Att förstå patienter med smärta
Coping, Locus of control och KASAM
- Lazarus R. S (1991) Emotion and adaptation. New York: Oxford University.
- Michel O. O, Lundin T, Otto U (2001) Psykotraumatologi: bedömning, bemötande och behandling av stresstillstånd. Lund: Studentlitteratur.
- Passer M.W, Smith R.E (2004) The science of mind and behaviour Second Edition. New York: McGraw-Hill.
- Weisaeth L, Mehlum L (red) (1997) Människor, trauman och kriser. Stockholm: Natur och Kultur.
- Westlund P, Sjöberg A (2005) Antonovsky inte Maslov – för en salutogen omsorg och vård. Solna: Fortbildningsförlaget.