Navigera till sidans huvudinnehåll

Hörsel - allmän information

Att prova hörapparater och få en grundläggande hörselrehabilitering brukar vara det första man får hjälp med när man börjat höra sämre. Grunden för att erhålla hörhjälpmedel är att hörselnedsättningen är verifierad med en hörselmätning och att behovsbedömning är genomförd.
Om man har bestående problem med nedsatt hörsel blir man ofta hjälpt av hörapparater, oavsett vad som orsakar besvären. Det finns också andra hörhjälpmedel som kan vara till hjälp. Många av dem används kombinerat med hörapparat, medan andra används fristående.
Insatserna är av både grundläggande och utvidgad karaktär. Processen är ofta livslång för individen. Insatserna sker i enlighet med HSL 3§. De olika insatserna ska vara värdeskapande för individen och värna om att bidra till en god livskvalité. Verksamhetens mål är också att hjälpa individen att uppnå hög delaktighet i samhället utifrån egna önskningar och förutsättningar.
 
 

Hörselundersökning och resultat

Tonaudiometri är den vanligaste undersökningsmetoden. Den visar hur mycket hörseln är nedsatt och om nedsättningen beror på ett mekaniskt fel i mellanörat eller en skada på innerörat eller hörselnerven.
För att kunna göra så bra undersökningar som möjligt görs hörselmätningarna i ett ljudisolerat rum.  Audionomen undersöker ett öra i taget för att få reda på om hörseln skiljer sig åt. Tonerna som undersöks ligger inom frekvensområdet 125-8000Hz, vilket motsvarar ljudspektret för tal.

I ett fullständigt tonaudiogram ingår också en benledningsmätning. Då sätts en så kallad benledningstelefon mot skallbenet bakom örat. På det sättet passerar inte ljudet hörselgången, trumhinnan eller hörselbenen, utan ljudet hörs direkt i snäckan i innerörat. Om ljudet hörs bra genom en benledningstelefon så är det inte fel på nervcellerna i snäckan, hörselnerven eller nerverna upp till hjärnan.

Ljudstyrka och förmågan att höra brukar anges i decibel (dB). Resultatet jämförs med unga och friska människors ännu helt oskadade hörselförmåga, vars hörtröskel anges till 0 decibel. Hörselnedsättningens grad har att göra med hur många toner, eller frekvenser, som är nedsatta i örat. Ju fler som skadats, desto svårare är det att uppfatta ljud korrekt. Här följer en översiktlig beskrivning av olika resultat:
 
0-20 dB, normal hörsel
25-40 dB, lätt hörselnedsättning
40-55 dB, måttlig hörselnedsättning
55-70 dB, måttlig/kraftig hörselnedsättning
70-90 dB, kraftig hörselnedsättning
90 dB - grav hörselnedsättning/döv
 
Talaudiometri innebär att lyssna på ord som man får upprepa. Orden är enstaviga eller tvåstaviga och sägs med eller utan bakgrundsbrus. Testet ger ett mått på hörselns kvalitet och en viss uppfattning om vilken typ av hörselnedsättning det är. Det säger också en del om svårigheten att höra i vardagslivet. Tal i brustest innebär att ord eller korta meningar presenteras samtidigt som det hörs ett brusljud.