Handeksem

Följande kliniska kunskapsstöd på 1177 för vårdpersonal kan vara relevanta:

Atopisk dermatit

Herpes simplex

Klåda

Kontakteksem

Psoriasis

Skabb

Svampinfektion i hud och naglar

Urtikaria

Handeksem är en inflammation i hudens yttersta och mellersta lager, i epidermis och dermis. Inflammationen kan vara både akut och kronisk. Handeksem som pågår längre än tre månader eller minst två gånger per år definieras som kronisk.

Cirka 10 % av den vuxna befolkningen i yrkesverksam ålder har handeksem, det är vanligare hos kvinnor och unga vuxna och avtar med stigande ålder. Handeksem är den vanligaste arbetsrelaterade hudsjukdomen.

Irritationseksem, även kallat icke-allergiskt kontakteksem, är den vanligaste typen av handeksem och orsakas av kontakt med ämnen som:

• tvål
• vatten
• mekanisk irritation
• kemikalier
• kyla
• täta handskar.

Allergiskt kontakteksem orsakas av ämnen som vid hudkontakt ger en typ 4-allergi. Kontaktallergi är viktigt att påvisa.

I det enskilda fallet är orsaken till eksem ofta en kombination av irritation och individens känslighet.

Följande faktorer kan öka risken för handeksem:

• pågående eller tidigare atopisk dermatit – ger 3–4 gånger högre risk att utveckla ett handeksem, till stor del på grund av nedsatt funktion av hudbarriären
• exponering för hudskadande faktorer – till exempel vatten, rengöringsmedel, reaktiva kemikalier, mekanisk irritation, kyla och frekvent användning av för täta handskar
• kontaktallergi
• livsstilsfaktorer – till exempel rökning, högt BMI och stress.

Vissa yrken till exempel inom städ, inom omvårdnad, frisörer och metallarbetare är speciellt utsatta för arbetsrelaterat handeksem.

Följande symtom förekommer vid handeksem:

• klåda
• rodnad
• fjällning
• små vätskefyllda blåsor
• fissurer
• bristande finmotorik på grund av hudinflammation.

Ta anamnes enligt följande:

• förlopp
• klinisk bild
• tidigare hudproblem och sjukdomar
• eksem som barn
• tidigare känd kontaktallergi.

Genomför en noggrann exponeringsbedömning som upprepas och kompletteras regelbundet, fokusera till exempel på:

• om patienten är exponerad för produkter eller ämnen
• vilka sysslor patienten utför
• eventuella skyddsåtgärder patienten använder till exempel skyddshandskar och i sådana fall vilken sorts handskar.

Vid akut fas kan följande uppstå:

• rodnad
• ödem
• papler
• vesiklar
• vätskning.

Vid kronisk fas, till exempel vid kroniskt kontakteksem, kan följande uppstå:

• rodnad
• fjällning
• hyperkeratos
• vesiklar
• fissurbildning
• lichenifiering. 

Diagnosen handeksem ställs kliniskt. Remiss till specialiserad vård kan vara aktuellt vid:

• återkommande sjukskrivningar
• misstanke om kontaktallergi
• misstanke om yrkesutlöst eksem
• eksem som inte blir bättre trots behandling
• eksem som återkommer trots behandling.

Utför epikutantest vid behov.

 Exempel på differentialdiagnoser är:

• psoriasis
• pustolosis palmoplantaris
• hudinfektion, särskilt svamp
• hudangrepp av insekt eller parasit, till exempel skabb
• kontakturtikaria
• herpes simplex
• andra inflammatoriska tillstånd.

Omhänderta patienter med handeksem enligt följande:

• informera om försämrande faktorer, behandlingsprinciper och förebyggande åtgärder
• behandla inflammationen (eksemet)
• initiera mjukgörande behandling för att förbättra och underhålla hudbarriären
• följ upp behandling.

Följande exempel på egenvårdsråd kan patienten ha användning av:

• Behandla med mjukgörande flera gånger dagligen, till exempel efter varje handtvätt. Fortsätt med mjukgörande även när eksemet har läkt för att förhindra att det kommer tillbaka.
• Tvätta inte utsatta områden med tvål och vatten i onödan. Om händerna inte har synlig smuts är handsprit ett mer hudvänligt alternativ.
• Använd en mild oparfymerad tvål, på apotek finns tvättkräm och duscholja för torr och känslig hud.
• Minska exponering för försämrande faktorer som rengöringsmedel, tvål och vatten – detta behöver ofta upprepas för patienten och är allra viktigast i början av förloppet för att undvika att eksemet blir kroniskt.
• Prova att använda bomullsvantar till exempel för att skydda huden vid manuellt arbete, under täta arbetshandskar eller mot kliande.
• Åtgärda eventuella livsstilsfaktorer som kan påverka eksemet.

Följande behandlingar rekommenderas vid handeksem:

• smörja med mjukgörande flera gånger om dagen
• smörja med stark steroid (grupp III) en gång om dagen – bör fortgå till eksemet läkt ut och i 4–5 dagar, därefter minska successivt till en underhållsbehandling på två gånger per vecka i några veckor och därefter smörja med endast mjukgörande.

En skriftlig behandlingsplan underlättar för patienten och ökar följsamheten till behandlingen.

Bilaga A - Mjukgörande behandling (pdf)

Oavsett grad av eksembesvär är uppföljning viktig för att vid behov komplettera anamnes och exponeringsbedömning. Detta för att ge förnyad eller kompletterande information till patienten och kunna justera behandlingen.

Klinisk uppföljning kan ske på följande sätt:

• Utvärdera medicinsk behandling efter 4–6 veckor, om eksemet är helt utläkt behövs ingen uppföljning.
• Kortare eksemperioder där eksemet läker ut på rådgivning och lokalbehandling kräver normalt ingen vidare utredning.
• Handeksem som kvarstår i mer än sex veckor trots medicinsk behandling eller som återkommer trots behandling bör bedömas inom specialiserad vård.

Använd om möjligt företagshälsovård som en resurs för att identifiera problem i arbetet och vilka anpassningar som kan göras. Det är viktigt att tidigt identifiera patienter som är i behov av arbetslivsinriktad rehabilitering.

Eksemsjukdomar, försäkringsmedicinskt beslutsstöd, Socialstyrelsen

Eksem, 1177