Mollusker

Virusvårtor, 1177 för vårdpersonal

Mollusker (Molluscum contagiosum) är en godartad hudinfektion orsakad av poxvirus.

Prevalensen hos barn beräknas till cirka 5 %. Mollusker förekommer oftast hos barn mellan ett och tio år men kan förekomma hos äldre barn och vuxna.

Spridning sker via kontaktsmitta, via autoinokulation samt via kontaminerade föremål som till exempel badhandduk. Inkubationstiden är mellan ett par veckor och ett halvt år.

Infektionen är oftast självbegränsande och försvinner vanligen inom 6–9 månader men kan i enstaka fall pågå under flera år. Immunitet är vanligt och genomgången infektion ger ofta livslångt skydd.

Typiska kännetecken vid mollusker är:

• små hudförändringar som sällan ger besvär
• förändringar som kan vara kosmetiskt störande
• klåda med exkoriering och i vissa fall eksematösa förändringar kan förekomma
• konjunktivit kan förekomma vid mollusk på ögonlocksranden.

Följande talar för mollusker:

• utseende – hudfärgad papel 2–5 mm, ofta med central grop (navel)
• distribution – ibland enskilda, ofta grupperade
• lokalisation – var som helst på huden, undantaget handflator och fotsulor, vanligast på tunn hud
• lokalisation hos barn – bål, ansikte, armar, insida lår, axiller och böjveck.

Observera följande vid utredning:

• Diagnosen är klinisk då mollusker ofta har ett typiskt utseende.
• Vid klinisk osäkerhet kan stansbiopsi övervägas, främst hos vuxna.
• Överväg bakomliggande immunbristsjukdom vid omfattande utbredning hos vuxen.

Följande differentialdiagnoser kan vara aktuella för barn respektive vuxna:

• barn – vårtor, follikuliter
• vuxen – vårtor, akne, kondylom, milier, nodulärt basaliom, mpox.

Tänk på följande vid behandling av mollusker:

• Oftast behövs ingen behandling av mollusker.
• De receptfria alternativ som säljs på apotek saknar i nuläget tillräcklig evidens för ett kostnadseffektivt utfall.
• Informera om sjukdomen och att det tar tid innan molluskerna försvinner.
• Vid uttalade symtom eller kosmetiskt mycket störande förändring, överväg skrapning eller frysbehandling (efter bedövning med bedövningskräm). Det görs vanligen inom specialiserad vård.
• Eventuellt eksem bör behandlas för att minska risk för autoinokulation.

Mollusker, 1177