Navigera till sidans huvudinnehåll

För dig som arbetar med Folkhälsa och sjukvård i Jönköpings län

Tumbasartros

Vårdnivå, samverkan och remissrutiner

Vårdnivå och samverkan

Jönköpings län

Primärvård

  • Bedömning, utredning samt prevention av artros
  • Bas- och tilläggsbehandling.

Ortopedmottagning

  • Remiss till ortopedkliniken för ställningstagande till operativ behandling vid röntgenverifierad artros med uttalad greppsmärta och/eller vilovärk i tumbasen, oftast med duration mer än 6 månader där konservativ terapi inte är tillräcklig och där patienten är villig att undergå ett operativt ingrepp med lång (ibland upp mot 1 år) rehabilitering (se avsnitt behandling).
  • Differentialdiagnostik vid oklara besvär, t.ex. där samtidig artros i mer proximala carpalleder eller Morbus de Quervain kan föreligga.
  • Remiss om kompetens saknas för att kunna erbjuda kortisoninjektion, i de fall det skulle kunna vara ett behandlingsalternativ.

Remissrutiner

Jönköpings län

Remiss till ortoped

  • Inför remiss ska röntgen vara gjord, bör inte vara äldre än 1 år.

Remissinnehåll

  • Yrke och eventuell sjukskrivningstid om aktuellt.
  • Symtom, funktionsproblem, duration av symtom.
  • Genomförda behandlingar och effekt av dessa.
  • Grad av värk och smärta i vila/arbete/ADL.
  • Allmänt hälsotillstånd, övriga sjukdomar, rökning och alkohol.
  • Röntgenundersökning med svar.
  • Patientens inställning till operation.

Omfattning av kunskapsstödet

Andra relaterade kunskapsstöd

Om hälsotillståndet

Tumbasartros engagerar carpometacarpal-led 1 och kallas även CMC-1-ledsartros. Hos många är tumbasartros en del i en allmän artrossjukdom.

Artros karaktäriseras av ledsmärta, rörelseinskränkning och strukturella förändringar i ledbrosk, ledens mjukdelar samt i lednära skelett.

Förekomst

Tumbasartros förekommer hos 15–25 % av alla kvinnor i medelåldern. Sjukdomen är hälften så vanlig bland män.

Riskfaktorer

  • Ledskada 
  • Ålder över 45 år
  • Kvinnligt kön
  • Övervikt
  • Hereditet
  • Ensidig, långvarig eller ofta återkommande ledbelastning, exempelvis vid yrken som möbeltapetserare

Utredning

Symtom

Typiska symtom vid tumbasartros är

  • belastnings- och rörelserelaterad smärta i tummen och runt handleden vid tum-pekfingergrepp (nyckelgrepp) samt smärta efter belastning
  • ledstelhet och subluxation av CMC-I- leden  
  • nedsatt greppfunktion - till exempel vid nyckel- eller trepunktsgrepp (vrida nyckel i dörrlås eller greppa och lyfta ner en pärm från hylla)
  • svårt att öppna upp tummen efter nyckel- eller trepunktsgrepp
  • i senare skede kan vilovärk med störd nattsömn förekomma.

Smygande debut med långa perioder av lindriga besvär som avlöses av besvärsfria intervall är typiskt. När patienten söker sjukvård har besvären ofta tilltagit.

Status

Typiska statusfynd är

  • svullnad, palpationsömhet och eventuell värmeökning kring tumbasen
  • smärta vid aktiv och passiv rörelse i CMC-I-leden
  • svårt att öppna greppet mellan tumme och pekfinger (adduktionskontraktur)
  • nedsatt styrka i tumgreppet (jämför även med den kontralaterala sidan) 
  • sekundär översträckning i tummens MCP-leden talar för framskriden sjukdom
  • positiv grinding test: undersökaren fattar metacarpale I och komprimerar CMC-I-leden under samtida rörelse varvid patienten reagera med smärta.

Handläggning vid utredning

Diagnosen ställs kliniskt efter en sammanvägd bedömning av anamnes, symtom och status.

Sambandet mellan graden av ledförändring och symtom är svagt. Det är därför viktigt att låta patientens symtom styra vidare handläggning.

Observera att radiologiska fynd som talar för artros inte utesluter differentialdiagnoser.

Undersökningar

Bilddiagnostik

Standardundersökning är slätröntgen i de fall röntgen är indicerat.

Radiologiska fynd som talar för artros är

  • sänkning av ledspringan
  • osteofyter
  • ökad sklerosering och cystbildning i subkondrala benet.

Differentialdiagnoser

  • Posttraumatisk artros, oftast efter Bennettfraktur (fraktur i basen av metacarpale I)
  • Artros i STT-leden (leden mellan skafoideum-trapezium och trapeziodeum)
  • Morbus de Quervains (radial handleds-tenosynovit)
  • Reumatoid artrit
  • Artriter som septisk artrit, gikt och psoriasis artrit
  • Tumör

Behandling

Handläggning vid behandling

Illustration:

Behandlingen bör alltid inledas konservativt med vila och avlastning med en ortos i kombination med information om sjukdomen, förslagsvis genom artrosskola.

Vid otillräcklig effekt ges arbetsterapeutisk tilläggsbehandling, läkemedel och hjälpmedel.

Vid fortsatt svåra besvär trots konservativ behandling kan kirurgi vara ett alternativ. Det förutsätter att patienten genomfört artrosskola och röntgats.

Observera att tecken till översträckning i tummens MCP-led talar för en framskriden sjukdom och föranleder remiss till specialistsjukvård för kirurgisk bedömning.

Kirurgi kan vara aktuellt vid

  • oacceptabel smärta trots analgetika
  • grava vilo- och nattliga smärtor
  • svår funktionsinskränkning och behov av sjukskrivning
  • kvarstående besvär trots adekvat grundbehandling.

Egenvård

Ge råd om att

  • fortsätta vara aktiv med sina händer men tänka på att ta pauser
  • använda handvänliga, ergonomiska redskap
  • undvika belastande fingertoppsgrepp och andra belastande grepp för tummen
  • fördela belastningen på fler leder
  • vila handen och ändra arbetsställning vid smärta.

Behandlingsval

Arbetsterapi

Arbetsterapi innefattar

  • tillverkning av ortos
  • utprovning av hjälpmedel för dagliga aktiviteter
  • ergonomisk rådgivning
  • anpassning av arbetsplatsen.
Jönköpings län

Utprovning/tillverkning av ortos.

Rådgivning kring hjälpmedel för dagliga aktiviteter som är egenvårdsprodukter.

Hänvisar till företagshälsovården för anpassning av arbetsplats.

Rörelseträning.

Utbildning och stöd

Erbjud artrosskola, förslagsvis enligt BOA (Bättre omhändertagande av artros). Utbildningen syftar till att öka patientens delaktighet och kunskap och inkluderar bland annat

  • allmän information (träning, ergonomi, kost, smärthantering)
  • individuell träning och eller fysisk aktivitet på recept (FaR)
  • vid behov stöd för viktminskning.

Insatsen utvärderas efter tre månader, utvärderingen sker inom ramen för artrosskolan.

Läkemedelsbehandling

  • Paracetamol
  • COX-hämmare
  • Injektion med kortison kan övervägas om basbehandling inte givit tillräcklig symtomlindring, kan upprepas vid enstaka tillfälle om smärtlindringen varat i längre än tre månader. 
Jönköpings län

Injektionsbehandling kan med fördel ske via primärvård om kompetens finns.

Kortisoninjektionen ges intraartikulärt i CMC 1-leden, förslagsvis med 0,5-1 ml Depo-Medrol med lidocain (Lederspan bör undvikas p.g.a. större risk för lokal atrofi) har ofta god, ibland långvarig effekt. Ibland återkommer smärtan dock relativt fort och injektioner med tätare mellanrum än cirka 3-6 månader bör undvikas (max 3/år).

I fall av traumatiskt utlöst smärta bör man i första hand ha en konservativ hållning åtminstone de första 3 månaderna, då förbättringspotential finns. NSAID och ev. kortisoninjektion är här bra alternativ.

Kirurgisk behandling

Rutinkirurgi vid tumbasartros är trapeziektomi med eller utan interpositionsartroplastik. Därutöver finns andra etablerade metoder som steloperation (artrodes) eller insättande av protes.

Jönköpings län

Operationen ska ses som smärtlindrande, inte botande. Greppsmärta vid tyngre belastning kvarstår oftast i viss mån, och greppstyrkan motsvarar inte en frisk led. Operation är därmed sällan eller aldrig en väg till att behålla ett tungt jobb, och arbetsöversyn bör i sådana lägen föregå operationen.

Försäkringsmedicin och intyg

Sjukskrivning

Kvalitetsuppföljning

Kvalitetsregister

Patientmedverkan och kommunikation

Stöd och information för patient och närstående

Relaterad information

Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar, Socialstyrelsen

Sidinformation

Nationellt innehåll godkänt

2023-07-15

Godkänt av

Nationellt programområde rörelseorganens sjukdomar

Region Jönköpings läns tillägg godkänt

2023-04-05

Tillägg godkänt av

Region Jönköpings län

Källa

1177 för vårdpersonal

Vårdnivå

Primärvård