Basalcellscancer

På 1177 för vårdpersonal finns följande relaterade kunskapsstöd:   

• Aktinisk keratos
• Hudmelanom
• Melanocytärt nevus
• Psoriasis
• Periokulär basalcellscancer
• Seborroiskt eksem
• Skivepitelcancer i huden

Basalcellscancer (BCC), även kallat basaliom, är en långsamt växande malign hudtumör som kan vara lokalt destruktiv men som nästan aldrig ger upphov till metastasering. (1)

Basalcellscancer delas in i följande histopatologiska subtyper med respektive prevalens (2):

• BCC IA: 30 %, nodulär, lågaggressiv
• BCC IB: 20 %, superficiell, lågaggressiv
• BCC II: 30 %, infiltrativ i dermis, mikronodulär, medelaggressiv
• BCC III: 5 %, infiltrativ nedom dermis, morfeiform, högaggressiv
• metatypisk BCC: 0,6 %, högaggressiv
• oklassificerade: 13 %.

Till detta finns ett mörkertal av kliniskt diagnosticerade tumörer, som inte är biopserade. Dessa är främst av kliniskt lågaggressiv, superficiell typ (3).

Basalcellscancer är den vanligaste cancerformen i Sverige och drabbar cirka 50 000 personer årligen. Förekomsten ökar med åldern och är lite vanligare bland män än kvinnor. Den är mer sällsynt hos personer med mörkare hud. Livstidsrisken för ljushyade att drabbas är 30 %. (1) (4)

UV-ljus är den främsta orsaken till basalcellscancer. UV-strålning orsakar DNA-skador i keratinocyterna i basalcellslagret. Det leder i sin tur till störd utmognad och okontrollerad tillväxt av dessa celler. (1)

Kända riskfaktorer för basalcellscancer:

• hög exponering för UV-ljus
• blivit solbränd upprepade gånger i barndomen
• hudtyp I – alltid röd, aldrig brun
• hudtyp II – alltid röd, lite brun
• tidigare basalcellscancer
• immunsuppression
• läkemedel som orsakar fotosensitivitet
• genomgången strålbehandling
• arsenik (mycket sällsynt)
• ärftlighet, exempelvis Gorlins syndrom (basalcellsnevussyndrom) (5).

Riskfaktorer för recidiv:

• svåravgränsad tumör
• storlek ≥ 2 cm
• tumörlokalisation ögon, mun samt på eller i närhet av näsa eller öra
• icke-radikalt exciderad tumör
• tidigare tumörrecidiv
• histopatologisk typ II–III.

Basalcellscancer uppträder oftast i huvud‑halsområdet och på bålen, men kan förekomma var som helst på kroppen. Förändringar på händer och fötter är mycket ovanliga.

Vanliga symtom är:

• en rodnad eller glansig hudförändring
• en långsamt växande upphöjd knuta
• ett sår som inte läker, eller som läker men återkommer.

Utöver sårighet och ibland viss sveda eller klåda är andra symtom ovanliga. (1)

Vid anamnes bör följande efterfrågas:

• solvanor – solresor, användning av solarium
• arbete och fritidsaktiviteter utomhus
• tillväxthastighet och förändringens utveckling över tid
• aktuella symtom såsom sårighet, blödning
• tidigare hudcancer
• hudtyp
• riskfaktorer.

Undersökningen bör omfatta inspektion, lokal palpation och dermatoskopi av förändringen. Gör även en översiktlig inspektion av hudkostymen.

Notera följande:

• lokalisation
• utseende – färg, form, ulceration
• storlek – uppmätt i millimeter
• infiltration
• om förändringen har tydliga eller otydliga gränser - kliniskt eller eller dermatoskopiskt.

Kliniskt utseende varierar med subtyp:

• Nodulär basalcellscancer (IA) ses som en glansig papel eller nodulus med teleangiektasier, oftast i ansiktet och kan utveckla med tiden en central ulceration med vallartad kant.
• Superficiell basalcellscancer (IB) ses som en tunn brunröd, fjällande plack, vanligast på kroppen och främst på bålen, ofta med multipla små krustabelagda erosioner.
• Medelaggressiv basalcellscancer (II) kan i status likna både nodulär och superficiell typ, är vanligast i ansiktet och framträder ofta som en mer svåravgränsad förändring.
• Högaggressiv basalcellscancer (III) ses som en blek, ärrlik, småknölig eller indragen och svåravgränsad lesion, oftast i ansiktet, med fast konsistens vid palpation, och kan variera i utseende beroende på subtyp samt senare utveckla ulcerationer, krustor och inväxt i omgivande vävnad.
• Pigmenterade varianter är vanligare vid nodulärt och superficiellt växtsätt. Med ökad befolkning med mörkare hud blir också förekomsten av pigmenterad basalcellscancer högre.

Diagnos baseras på typisk klinisk och dermatoskopisk bild. Vid tveksamhet bekräftar patologisk anatomisk diagnos (PAD) diagnosen genom stansbiopsi eller excision.  

Bedöm om tumören talar för medel- eller högaggressiv subtyp, eftersom detta styr fortsatt handläggning. Involvera hudspecialist vid fynd som inger misstanke om mer aggressiv växt eller då den kliniska bilden är svårtolkad. Överväg teledermatoskopi där detta finns tillgängligt.

Bedömningen inom specialiserad vård är indicerad vid:

• alla lesioner i ansiktet eller i andra svårhanterbara lokalisationer, såsom öron eller händer
• förändringar som är svåravgränsade, ärrlika eller indurerande med misstanke om aggressiv subtyp
• multipla lesioner eller lesioner med avvikande pigmentering
• recidiv, snabb tillväxt eller uttalad ulceration
• större eller blandade lesioner där stansbiopsi riskerar att missa en aggressiv komponent
• misstanke om bakomliggande ärftligt syndrom, exempelvis Gorlins syndrom eller förekomst av flera basalcellscancrar hos yngre patienter.

Om stansbiopsi tas bör denna vara minst tre millimeter, gärna fyra millimeter i diameter. Provet bör tas tillräckligt djupt, ned till subkutis, för att möjliggöra bedömning av tumörens hela tjocklek.

Anmälan till det nationella registret för basalcellscancer, som är kopplat till cancerregistret, görs av den patologienhet som ställer diagnosen.

Vanliga differentialdiagnoser:

• eksem
• psoriasis
• aktinisk keratos
• talgkörtelhyperplasi
• dermatofibrom
• skivepitelcancer
• melanom
• intradermalt nevus
• fibrom
• keratoakantom
• seborroisk keratos.

Basalcellscancer kan behandlas med kirurgisk excision, destruktiva metoder, fotodynamisk terapi (PDT) samt topikal krämbehandling med imikvimod. Val av metod baseras på tumörens lokalisation, storlek och subtyp, men även utifrån en individuell klinisk bedömning där patientens förutsättningar och behov vägs in.

Behandling är oftast botande, men vissa tumörsubtyper – särskilt infiltrativa eller skleroserande lesioner – är svårare att avgränsa och innebär en ökad risk att inte få bort hela tumören vid ett ingrepp.

Rekommendera patienten att minska UV-exponering genom att:

• använda solskyddande kläder, särskild huvudbonad och solkräm med hög solskyddsfaktor, minst 50 SPF
• undvika stark sol mitt på dagen (klockan 11–15)
• avstå från solarium.

Patienten bör även vara uppmärksam på nya hudförändringar och söka vård vid misstanke om återfall.

Basalcellscancer – hudcancer, 1177

Så undersöker du huden själv, 1177