Hudmelanom

Remissen till utredning ska särskilt innehålla:

• lokalisation och storlek
• eventuellt foto
• när patienten sökte för symtomen eller fynden första gången
• information om tidigare hudcancer
• information om ärftlighet för hudmelanom eller melanom i familjen
• kontaktuppgifter till patienten, inklusive aktuella telefonnummer
• uppgifter för direktkontakt med inremitterande.

Den som remitterar till utredning ska informera patienten om att det finns anledning att göra fler undersökningar för att ta reda på om patienten har eller inte har cancer och att utredningen sker enligt standardiserat vårdförlopp.

Misstänkt cancer ska utredas enligt en bestämd nationell rutin, standardiserat vårdförlopp (SVF).

Misstanke om cancer innebär utredning inom primärvård eller specialiserad vård för att se om misstanken kan avfärdas eller stärkas till välgrundad misstanke. Vid välgrundad misstanke ska standardiserat vårdförlopp startas.

Handläggning utanför standardiserat vårdförlopp

Det standardiserade vårdförloppet gäller vuxna och innefattar primärt invasivt melanom och melanom med okänd primärtumör. Andra melanom (melanom in situ, lentigo maligna, eller melanom i öga, slemhinna eller genitalia) ska utredas men inte inom SVF hudmelanom.

Vid misstanke om malignitet hos barn under 18 år kontaktas närmaste barnklinik eller barnonkologiska klinik redan samma dag för skyndsam vidare utredning.

Melanocytärt nevus, 1177 för vårdpersonal

Aktinisk keratos,1177 för vårdpersonal

Basalcellscancer, 1177 för vårdpersonal

Skivepitelcancer i huden, 1177 för vårdpersonal

Malignt melanom är en potentiellt livshotande cancerform som utgår från melanocyter, oftast i huden. Sjukdomen uppvisar stor variation i både utseende, tillväxt och spridningsmönster.

Melanom klassificeras enligt följande:

• Superficiellt spridande melanom (SSM) – den vanligaste varianten, ofta kopplad till solexponering och förekomst av många nevi.
• Nodulärt melanom (NM) – en ovanlig, snabbväxande variant som ofta är upphöjd och amelanotisk och som vanligtvis uppstår i tidigare frisk hud.
• Lentigo maligna melanom (LMM) – förekommer främst hos äldre, ofta i solskadad hud i ansikte eller på hals men även på bål och extremiteter.
• Akralt lentiginöst melanom (ALM) – den minst vanliga varianten, kan vara amelanotisk eller hyperkeratotisk och lokaliseras till handflator, fotsulor eller under naglar.

Utöver dessa finns ovanliga varianter som spitzoida, nevoida och desmoplastiska melanom och andra ovanliga melanomtyper.

Mer information om utseende och variationen för olika hudmelanom finns i bilaga 2:

Bilaga 2. Melanom - kliniska fall med dermatoskopi – Regionala cancercentrum i samverkan

Malignt melanom är en av de vanligaste cancerformerna i Sverige. Förekomsten ökar med stigande ålder och är mycket ovanlig före vuxen ålder. Medianåldern vid diagnos är cirka 65 år för kvinnor och 70 år för män. Insjuknandet har ökat över tid och är nästan dubbelt så vanligt i södra Sverige jämfört med norra. I de flesta fall upptäcks förändringen av patienten själv eller en anhörig.

Studier har visat att upp till 30 % av melanomen upptäcks på andra hudområden än den förändring patienten ursprungligen sökte för. (1)(2)

Malignt melanom i huden uppstår genom malign omvandling av melanocyter i överhudens basala cellager. Benigna melanocytära nevi är markörer för ökad risk för melanom, men utvecklas sällan direkt till melanom.

Individens risk att utveckla malignt melanom påverkas av både genetiska och miljörelaterade faktorer.

Följande är de mest etablerade riskfaktorerna:

• tidigare melanom – starkaste enskilda riskfaktor
• hereditet – särskilt om individen tillhör en bekräftad melanomfamilj
• melanom hos förstagradssläkting
• förekomst av många melanocytära nevi – särskilt vid >50–100 nevi.
• stora melanocytära nevi (≥3 nevi som är >5 mm stora)
• annan tidigare hudcancer – exempelvis basalcellscancer eller skivepitelcancer
• ljus hudtyp, rött eller blont hår, fräknar
• hög solexponering – särskilt upprepade solbrännor under barndom och ungdom.

Vid anamnestagning bör följande aspekter belysas:

• duration och dynamik – hur länge hudförändringen har funnits och hur den har förändrats över tid
• aktuella symtom – till exempel klåda, blödning, smärta
• hereditet och riskfaktorer.

Följande statusmoment är viktiga att inkludera i undersökningen:

• allmäntillstånd
• hudstatus – förekomst av andra hudförändringar eller atypiska nevi
  • aktuell hudförändring: lokalisation
  • storlek (i mm)
  • utseende (yta, kant, färg, eventuell ulceration)
  • avvikelse från övriga nevi (”ugly duckling”-tecken)

• lymfkörtelpalpation
• dermatoskopi eller teledermatoskopi – i mån av tillgång och erfarenhet.

Följande differentialdiagnoser bör övervägas:

• melanocytärt nevus
• seborroisk keratos
• basaliom
• lentigo solaris
• pigmenterad aktinisk keratos
• skivepitelcancer
• pyogent granulom
• blått nevus, Spitz nevus
• keratoakantom
• hemangiom.

Egenvård utgör en viktig del i det fortsatta omhändertagandet.

Ge följande information till patienten:

• följ individuellt anpassade solskyddsråd baserade på Strålsäkerhetsmyndighetens råd.
• avstå från att sola solarium i kosmetiskt syfte.
• var uppmärksam på hudförändringar som ändras och sök medicinsk bedömning i tid – det är avgörande för prognosen.